Tracks, Rocky och jag

Anna Ternheim spelas på Tracks och jag minns att Kaj Kindvall pratade om mig och min bok i ett program i maj förra året och för en Tracksälskare av rang så var det så klart lika spännande som när Pet Shop Boys var på väg att få sin åttonde listetta i juni 2004 men Lena Philipsson stod i vägen och Flamboyant fastnade på andra plats ett par veckor har jag för mig. Aldrig får man vara riktigt glad.

Men jag hoppas att Kajs ord om filmatiseringen kommer att bli sanna. Manusarbetet sinkas ju gruvligt av att jag ligger efter med nya romanen och jag vill lägga allt krut på den eller nåja att påstå att jag lägger krut på romanskrivandet vore ju att hävda att det går framåt i explosiv takt och det är ju helt enkelt inte sant. Men lågan brinner i alla fall, lite så där lagom, eller lite för svagt kanske, den fladdrar ibland, men ja den brinner och kommer att fortsätta göra så tills slutet är nått när nu det blir.

Ser att Emma går igenom hela Rockyserien på sin blogg och jag gillade verkligen Rocky Balboa och har funderat i flera dagar på ett blogginlägg som väl i sedvanlig ordning kommer att handla mer om mina egna minnen än Rockys, men den sjätte filmen är ju egentligen bara en stor jäkla ihopknytning av säcken och jag gillar verkligen när saker går ihop och cirklar sluts men jag får nog tänka ett par dagar på det och nu avslutas Tracks med att Pet Shop Boys sjunger She’s Madonna med Robbie Williams och därmed är vi tillbaka där det här började och inläggscirkeln är sluten.