I dag börjar hösten och han där uppe verkar ha fattat för molnen ligger som ett lock över tillvaron. Här nere i myllan sitter segheten kvar i kroppen. När jag såg mig spegeln i morse var jag först övertygad om att det fanns påsar under ögonen, jag kunde se dem men kanske var det bara inbillning eller bara en undflyende rest av helgen. Jag har ändå sovit som en stock, som medvetslös, som en klubbad säl. Ja riktigt ordentligt tungt med andra ord.
Och nu börjar en ny vecka fylld av liv, möjligheter och ord ord ord. Är ni lika peppade som jag?