Till skillnad från sina huvudstadskollegor har Sydsvenskan vett att publicera sin iPadversion av tidningen även på de så kallade tidningsfria dagarna. Således läser jag alltid Sydsvenskan just dessa dagar, vilket nästan alltid sammanfaller med att vi är i Vittangi, närmare 200 mil från tidningens redaktion.
Naturligt nog är tidningen lite tunnare en sådan här dag, och byråmaterialet mer dominerande än annars. Sydsvenskans kulturdel denna långfredag är till exempel uteslutande gjord av TT Spektra-material bortsett från en litteraturrecension, vilket jag tycker är klokt tänkt. Rikstidningarna är ofta dåliga på att utnyttja byråmaterialet de ändå betalar för, perfekt att utnyttja det åtminstone sådana här dagar.
Tidnings”fri” för den delen, intressant att tidningarna själva valt att ge de dagar de inte kommer ut ett så positivt laddat namn.