I have been, and always shall be, your friend

Jag är ju en rätt inbiten trekkie, så jag får erkänna att jag ser fram emot den stundande premiären av ”Star trek into darkness” närmast barnsligt mycket. Därför tycker jag också att den här reklamfilmen för Audi, där Leonard Nimoy och Zachary Quinto gör upp om vem av dem som egentligen är fräckast i rollen som Spock, är väldigt underhållande.

För den delen – den förra Star trek-filmen såg jag i Paris, några timmar innan jag skulle intervjua regissören JJ Abrams, ett samtal jag publicerade i sin helhet här i bloggen när det begav sig. Nu, fyra år senare, planerar jag att se Abrams nästa Star trek-film på bybion i Vittangi när den visas här den 19 maj.

Livets kontraster.

Extra! JJ Abrams om Star trek. Hela klabbet!

Det är inte varje dag man träffar en person som både gjort en utomordentlig ”Star trek”-film samt skapat tv-serien ”Lost”. För mig blir livet inte mycket tuffare än att få sitta ned med JJ Abrams. Och därför tänkte jag i dag gå nörd galore och bjuda på en fullständig utskrift av det 20 minuter långa rundabordssamtal som jag och fyra andra journalister hade med honom i Paris den 15 april.

För den som inte ids läsa hela klabbet finns den artikel som samtalet resulterade i publicerad bland annat här. Det är värt att poängtera att utskriften nedan är helt oredigerad och stundtals rätt klumpigt snabböversatt. Men för fans finns det i mitt tycke en hel del intressant läsning som inte fick plats i den färdiga artikeln. Abrams pratar bland annat om varför han gjorde filmen, hur pass involverade fansen varit i arbetet, hur det kom sig att Leonard Nimoy är med, hur de lyckades hålla budgeten, hur han ser kopplingar mellan sin film och Christopher Nolans Batman-filmer och Richard Donners Superman, hur pass relevant Star trek kan vara år 2009 samt varför filmen inte är gjord i 3D. Allra längst ner pratar han dessutom lite om ”Lost” och sina övriga tv-serier. Enjoy.

Hur det kom sig att han gjorde filmen:
Bolaget kom till mig och frågade om jag var intresserad av att producera. Som producent kändes det intressant att göra en version av ST som jag själv skulle bli intresserad av. Eftersom jag inte var ett fan från början blev jag överraskad när jag läste manuset. Jag hade ju jobbat med att skriva det tillsammans med mina kollegor i ett år, men när jag verkligen satte mig ner för att läsa igenom det slogs jag av kombinationen av ingredienser som jag verkligen älskar i filmer – karaktärer som jag bryr mig om, galna händelser, intriger, romantik, spektakel, optimism – allt det som jag älskar. Och jag tänkte att trots att det här är Star trek, så var det verkligen trovärdigt och övertygande. Och när jag visade manuset för min fru så sa hon ”du borde regissera det här” och jag sa ”tycker du? En Star trek-film?”. Och så visade jag det för Spielberg, och han sa samma sak. Och jag invände att det var ännu en fortsättning på en tv-serie men han framhärdade. Och när de två säger åt en, då säger man inte nej.

Om namnet ”Star trek” hjälper eller stjälper:
Det beror på. Om det man gör är dåligt så hjälper det inte att ha namnet ST i titeln, särskilt i länder där ST aldrig har varit särskilt stort. Men om man rider på en framgångsvåg är det så klart bra. Funkar det så… ST har ju otrolig potential, men alla trodde att konceptet var dött, så det var en otrolig utmaning. Det hade varit enklare att inte göra den här filmen. För mig som biobesökare när jag hör titeln ”Star trek” är min spontana reaktion ”nej”. Helt ärligt. Men det jag tycker är intressant är att det bara behövs en liten grej för att ändra det där. En stor del av publiken har aldrig ens övervägt att se en ST-film, många har aldrig sett ST eller kanske inte ens hört talas om det, om de är unga. Men om de hör att människor i deras egen ålder har gillat det, kommer de att göra det också.

Hur ser han på att göra en uppföljare:
Än så länge känns det precis som att jag precis ätit lunch och mamma genast frågar ”vad vill du ha till middag?”. Jag är ju mätt nu! Men om publiken gillar den här filmen och det finns en efterfrågan på en till, så kommer samma personer att skriva ett nytt manus. Men vi har inga idéer ännu.

Skillnad från tidigare projekt när det gällde casting:
Till skillnad från tidigare grejer jag gjort så var vi tvungna att ta hänsyn till att andra personer spelat de här karaktärerna tidigare. Så vi började helt enkelt bara leta. Jag trodde Spock skulle bli svårast att hitta, men när Zach kom in i rummet hoppade jag bara till, de var ju identiska! Han var den första vi sajnade. Chris behövde några fler gånger på sig.

Hur involverade har trekkies varit i processen:
Vi har haft trekfans som sett förhandsvisningar medan vi jobbat, och de har varit väldigt nöjda. Det är klart att en del dogmatiska fans kommer att bli arga, eftersom det är nya skådisar, men jag vet inte hur jag skulle kunna göra dem nöjda. Men ST handlar i grunden om att samarbeta och att ha ett öppet sinne, och jag hoppas att fansen också ska ha den inställningen.

Att ”original-Spock” Leonard Nimoy är med i filmen:
Vi visste att det var viktigt att ha honom med från början. Fansen behövde en brygga till något de kände till, och eftersom Shatners karaktär dog i ”Generations” så var det upp till Spock. Leonard vägrade dock att säga ja innan han läst manuset, så vi skrev det på chans och hoppades på det bästa. Hade han sagt nej hade vi varit körda. Vi hade inte kunnat sätta in en annan skådis att spela Spock som gammal, då hade fansen blivit galna. Jag tror det var ett väldigt känslomässigt ögonblick för Leonard, jag tror inte att han hade trott att han skulle spela Spock igen. Men jag tror – och det här är bara mina spekulationer – att det fanns något ouppklarat med ST för honom. Han skrev biografin ”I’m not Spock” och… det fanns något som inte riktigt klickat tror jag, och nu lägger jag ord i hans mun men jag tror att han såg det här som en chans att få skriva det sista kapitlet i sin ST-saga själv.

Hur det kom sig att scenerna från Enterprises maskinrum är inspelade i ett ölbryggeri:
Jag älskar öl. Och här fanns plötsligt en chans att spela in en film omgärdad av öl. Klart jag tog den. Nej seriöst, jag ville inte att filmen skulle kännas konstgjord. Jag ville att den skulle kännas på riktigt. Jag kände först att vi hade jättemycket pengar, men när vi väl började så rann de bara iväg. Och för första gången någonsin spelade jag in en film där absolut ingenting går att spela in ute på en gata. Det finns ingenting i den verkliga världen som ser ut som Star trek. Det finns ett par scener som ser ut som en ”vanlig” snöplanet, men i övrigt finns det ingenting. Så det var väldigt mycket som måste byggas, och vi försökte ta hjälp av så mycket naturliga miljöer vi kunde. Och vi ville inte använda green screen för mycket. Till och med scenen på plattformen är inspelad utomhus. Bolaget ville att vi skulle göra det inomhus, men det skulle inte kännas rätt. Och det blev så klart väldigt dyrt. Vi spelade in med en helikopter som flög runt runt, och det är så konstigt, för det var allt som krävdes för att det verkligen skulle kännas verkligt. Jag ville göra så mycket som möjligt ”på riktigt”. Budgeten var på ungefär 140 miljoner dollar tror jag. Och för en film av den här kalibern är det inte alls mycket, nästan allt material som vi filmade är med i filmen och jag använde varenda trick jag lärt mig på tv för att få det att se ”stort” ut.

Hur viktigt det är för honom med en succé:
Jag ber för att publiken ska gilla det här. Jag vet ju att bolaget först och främst ser till det ekonomiska, i slutändan är det här bara affärer för dem. För mig personligen är det ju något helt annat, jag älskade att göra den här filmen och karaktärerna och historien. Det är som när Nolan gjorde sin första Batman-film, jag är övertygad om att Warner bara ville göra en hitfilm, men som tur var hittade de en regissör som verkligen ÄLSKAR Batman och som gjorde en fantastisk film, han tänkte inte ”åh det här kan jag tjäna pengar på”, han såg det som en chans att berätta en otrolig historia om en karaktär han älskar. Och jag hoppas att publiken ser det i min film. Paramount vill att vi ska tjäna pengar på det här, och jag hoppas att det sammanfaller med vår önskan att göra ett antal jättebra filmer.

Inspiration till filmen:
Den film jag mest inspirerades av var Dick Donners Superman. Den filmen var liksom födseln av hjälten, man fick se honom som barn och hur han blev Superman, det var nästan bara okända skådisar i de stora rollerna, det var en stor och känslosam film som kom vid en tid då alla tyckte att Superman var rätt töntig, men de tog det där ”You’ll believe a man can fly” och gjorde något väldigt speciellt av det. De tog något som publiken trodde att de visste något om, och skapade något väldigt emotionellt. De ville verkligen att det skulle kännas verkligt. Och det har nog alltid varit det som varit mitt problem med Star trek, det har aldrig känts verkligt för mig, det har känts som Star trek. Och det är ju inte ett problem i sig, men mitt mål var att få publiken att tro att det här verkligen händer.

Hur han jobbar med sina karaktärer:
Jag försöker alltid skapa karaktärer som publiken kan relatera till och sedan utsätta dem för helt galna situationer. Som i min favorit-tv-serie Twilight zone. Allt jag har gjort kommer ur det.

Vad han vill göra härnäst:
Jag skulle verkligen vilja göra en originalfilm. Jag har gjort två filmer nu som baseras på tv-serier och föregåtts av andra filmer. Det vore roligt att göra något som är helt nytt. Jag har en idé som jag jobbar med. Men det är för tidigt att prata om. Det är som med nyfödda bebisar, man ska helst inte slå dem i huvudet för då finns risken att de dör.

Hur han vill göra Star trek relevant 2009:
Tanken var att ta Gene Roddenberrys vision och göra den relevant i dag. Vi ville inte göra förändringar för förändringarnas skull, men vissa saker var ofrånkomliga. Det går till exempel inte att bygga en ny kommandobrygga i dag utifrån ritningarna de använde 1966, det skulle se urlöjligt ut. Det måste funka år 2009, publiken är så mycket visuellt smartare nu, det fanns miljontals små beslut vi var tvungna att göra när det gällde rekvisita, design, karaktärer, manus, ljud  – allt. Som med ljudeffekterna till exempel – vi tog alla originalljuden och återskapade dem från grunden för att få dem att funka år 2009.

Varför filmen inte är gjord i 3D:
Jag hade den diskussionen med en regissörsvän. Det fanns de som ville att jag skulle göra det, men ärligt talat, nej, det hade bara blivit en ny dimension med problem. Det finns en massa saker man inte kan göra i 3D, vi hade varit tvungna att tänka om med en massa saker. Och jag ville hellre göra en riktigt bra 2D-film än en okej 3D-film. Det här var ju ändå bara min andra långfilm, så jag hoppas att jag har tid på mig att göra en 3D-film vad det lider.

Hur pass involverad är han i Lost nu och hur han ser på sina tidigare tv-serier:
Väldigt lite, om ens alls. Jag lämnade ju serien, och Damon och Carlton sköter den med den äran. Jag ser Lost på tv nu som vilket fan som helst, jag tycker de sköter det helt briljant. Jag är väldigt stolt över alla serier jag har gjort, av olika skäl. Jag älskade att göra Felicity, skådisarna var otroliga och det var min första serie, jag älskade att göra Alias för Jennifer Garner är en otrolig person och Lost så klart för att, ja bland annat för att det var en väg från tv-mediet till att börja göra film. Jag är stolt över allt jag har gjort. Ja, Fringe är väldigt komplicerat, men vi har en väldigt cool plan på vart serien är på väg, så ge inte upp. Jennifer bor väldigt nära oss, och är en god vän. Keri Russell och jag mejlas, hon var med i MI3 också, men hela skådisteamet på Alias var speciellt, jag älskar dem alla, och Greg Grunberg är ju min äldsta kompis sedan lekis.