T-banebiblioteket

Efter radioprat och besök hos barnmorskan i går morse (vår parvel är så löjligt normal enligt utvecklingskurvan att det är onormalt) slank vi på väg mot arbetet in på t-banebiblioteket vid Östermalmstorg, som jag hittills lyckats missa att besöka.

På många sätt kändes den relativt nyöppnade filialen helt ljuvlig. Kompakt, modern, luftig, öppen attityd och … kompakt, nämnde jag det? Och så faktumet att det är inhyst i en tunnelbanenedgång, jag får ståpäls bara av att skriva meningen.

Efter att ha gått runt där i några minuter insåg jag dock en sak. Jag tror banne mig att vi har fler böcker hemma än vad de har här, sade jag till Johanna. Nej, så kan det väl inte … Hon stannade och måttade med ögonen. Jo, vi har nog faktiskt det, konstaterade hon.

Nu anser jag visserligen inte att mängden titlar nödvändigtvis måste vara det viktigaste i ett bibliotek. Faktum är att jag personligen främst nyttjar biblioteksrummet som en plats för att i lugn och ro kunna sitta och pilla med mitt skrivande och insupa atmosfär. Och i det avseendet såg t-banebiblioteket ut att kunna fungera alldeles ypperligt, tanken att jag kan sitta rakt ovanför bruset och beskåda folkvimlet men själv befinna mig i en lugn glasbubbla lockar mig mycket, och helt ärligt kände jag för första gången på länge en längtan efter att börja skriva på roman nummer tre de få minuter vi befann oss där.

Men innebär det att det är ett bra bibliotek?

Jag vet inte.

7 reaktioner till “T-banebiblioteket”

  1. Men självklart måste ju ett biblioteks primära syfte vara dess utbud av böcker. Att man sen kan utnyttja biblioteket till andra syften får ses som en positiv bieffekt men bör inte vara något för biblioteken att sträva mot. Om det endast är rum för lugn och ro som efterfrågas kanske man skulle försöka jobba för att kommunala sådana öppnades lite här och där…?

  2. Tycker det är helt uppåt väggarna att biblioteken tillåts krympa så som de gör nu. Bibliotek ÄR böcker!

  3. Rent personligen har jag en skev bild av bibliotek som gratis frilanskontor när jag är på resande fot. Men jag anser nog att bibkiotek ska vara kulturcentrum snarare än bokmagasin. Jag vill ha alla äldre och sällan utlånade böcker inscannade centralt att låna hem till min burk utan att jag ens går utanför dörren. Till biblioteket vill jag gå för att låna nyare böcker och få nya upplevelser. Datorer att låna, författare att möta, skrivarverkstäder, läshörnor och bokcirklar.

  4. Jag kan helt enkelt inte gå ut från Sturebibblan utan minst en bok i handen. Visst är utbudet begränsat till antalet – men det är så himla vackert och inspirerande presenterat. Gillar även greppet att blanda engelsk- och svenskspråkiga titlar.

  5. Så här några veckor senare lägger jag mig i …

    Trevligt med positiva omdömen om Sture bibliotek! Och intressant med åsikter i stort. Vi tar gärna emot alla sådana. Sture bibliotek är som sagt litet, men det är helt nytt och har alltså inte ersatt ett större bibliotek. Det är ett tillskott i Stockholms biblioteksbukett. Med vår begränsade bokhylla följer utmaningar och möjligheter – vi vill erbjuda våra besökare enbart det bästa möjliga, mest nytt, lite gammalt, en hel del populärt och också sådant som är helt eller ganska okänt för en svensk publik.

    Välkomna att utnyttja Sture bibliotek som vardags- och arbetsrum, och kom gärna med synpunkter (sture.ssb@kultur.stockholm.se).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *