Post Format

Sven Nykvist och jag

nykvist3.jpgJag hade nästan övertalat mig själv om att det kanske var en bra idé att gå på TV4:s fest på Cirkus i kväll i alla fall, trots mina ord i morse om att jag var tvungen att vila mig i form inför helgen. Så kom beskedet strax efter klockan fem om att Sveriges främste filmfotograf Sven Nykvist dött och allt ställdes på ända.

Om det finns något jag tycker är jobbigt i mitt journalistjobb så är det att ringa och be om kommentarer när folk dött. För det första vet man inte hur folk ska reagera och för det andra vet man ofta inte ens om personen ifråga blivit underrättad när man ringer. Nu sitter jag och väntar på att Erland Josephson eventuellt ska ringa tillbaka, jag har lämnat meddelanden på två olika nummer. Han ska dock ha blivit underrättad redan tidigare. Nils-Petter Sundgren fick jag tag på, han beskrev Nykvist som ”ett behagligt väsen” vilket jag tyckte var lite fint. När vi nådde Lasse Hallström, som jobbade med Nykvist på Gilbert Grape och Alla pratar om Grace, kom dock dödsbudet som en tråkig överraskning. Han liknade mästerfotografen vid en pappafigur. Det var också lite fint.

I vilket fall som helst – inget kalas i kväll med andra ord. Jag väntar vid telefonen istället.

2 kommentarer

  1. Det var som fan…

    Jag som är ett stort Bergman-freak…

    Jag menar, vi pratar om mannen som fotat klassiker som: Gycklarnas afton, Tystnaden, Så som en spegel, Viskningar och rop, Nattvardsgästerna, Fanny och Alexander och för att inte tala om Persona.

    Jävligt trist, måste jag säga.

    På imdb.com noterar jag att han fotat över 120 filmer

    Reply

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.