Åh herre min Je, jag har sovit som vore jag död ända fram till nu. Jag förstår inte vad det är med mig, jag brukar vakna någon gång i vargatimmarna och komma på briljanta idéer, och aldrig vakna senare än halv åtta, även om jag brukar göra – oftast fruktlösa – försök att sova vidare en timme till eller så. Men i dag gick jag visst klubbad säl all the way och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det.
Det blev två sidor skrivna i går. Jag har ingen aning om de är något att ha ännu. De består av ett samtal som mer liknar en monolog. Men jag har faktiskt fått några sidor skrivna flera dagar i rad nu. Det gör mig glad och kanske finns det därför hopp om den litterära framtiden och dessutom fick jag ett fint beundrarbrev i mejlen går. Då går det ju inte att vara irriterad på tillvaron.
——
Ja just ja – Peter steg visserligen rent personligen av internet i lördags, men han återfinns i alla fall i DN på nätet i dag. Eller ja, hans recension av Jan Guillous ”Fienden inom oss” åtminstone. Obligatorisk onsdagsläsning.