Det känns som en sån där måndag. Jag är trött, närmast glad över att vardagen är åter kommen så att man får vila ut. För mycket öl och slivovitza kombinerat med arbete såväl lördag som söndag är en dålig kombination för en något skör trettiotreåring med fallenhet att känna efter lite för mycket.
Jag önskar att jag kände mig mer spirituell. Men nej, min hjärna är förfärande tom. Tur att dagens morgonskrivande endast syftar till att putsa en smula på filmmanusdialogen i väntan på att byken ska tvättas och därefter hängas. Ta bort, skära och säga puts väck dumma fläck kan man göra även när man känner sig puckobängbäng i skallen.