I ”Dannyboy & kärleken” vaknar den manliga huvudpersonen sisådär sju-åtta kapitel in i boken upp i den kvinnliga huvudpersonens säng efter en kort slummer. Han har somnat på sitt högeröra, det har slagit lock och han tänker för ett ögonblick i mono. Jag minns inte riktigt hur jag tänkte när jag skrev det, men plötsligt förstår jag vad jag menade. Jag hör fortfarande inte ett dyft på mitt högeröra efter gårdagens flygresa, det knakar till ibland där inne men på sin höjd hör jag ett dovt susande. Och det känns som att jag är halv, något saknas i min tillvaro.
Jag är i mono och det känns tomt.
Jag lider med dig! Man känner sig helt borta när man bara hör på ena örat. Själv har jag inte hört något på vänstra örat sen en vecka tillbaka. Vi kanske skulle koppla ihop oss så hör vi på båda igen 😉 Hoppas ditt lock släpper, annars kan det gå som när jag var hos doktorn i förrgår:
http://sarasbetraktelser.blogspot.com/2007/06/sara-gr-till-doktorn.html
Men om vi kopplar ihop oss borde ju en av oss bli helt döv och den andra får hörseln åter. Pax för det senare!
Hmmm, nja det verkar ju inte så bra förstås. Jag tänkte mig mer att jag skulle få hörseln från ditt vänsteröra och du från mitt högeröra. Mycket mer praktiskt än att bara en ska höra och en bli döv. Fast innan tekniken för hörselsammankoppling uppfunnits har vi nog börjat höra igen – förhoppningsvis!