Hej då morfar

På morgonen när jag skulle resa till New York för en tvåveckorsvistelse för fyra år sedan, ringde mamma och berättade att mormor hade dött under natten. Dödsfallet var inte oväntat, hon hade varit sjuk ett tag och låg inlagd på sjukhus, men det var så klart ändå ledsamt. Jag reste ändå, jag stod bokstavligt talat i hallen och var i färd med att sätta på mig skorna för att åka till Arlanda när hon ringde och begravningen låg några veckor in i framtiden, men jag minns att det var med en klump i magen jag flög västerut.

I natt hände det igen. I morse vaknade jag och såg att mamma skickat ett sms sent i går kväll efter att vi lagt oss där det stod att morfar var inlagd på sjukhus och att det nog inte var långt kvar. När jag ringde hem till henne nu på morgonen var det redan över, morfar hade somnat in i natt. Ännu en gång var jag utomlands.

Morfar hade också varit sjuk ett tag och tappat gnistan den senaste tiden, eller ja, egentligen blev han väl sig aldrig lik efter att mormor dog, även om han knotade på och envist vägrade medge eventuella krämpor in i det sista.

Åldern tar ut sin rätt. Det är bara några veckor sedan Johanna begravde sin farfar uppe i Vittangi, hon satt vid hans sida när han dog, något hon även gjorde när hennes morfar dog för ett antal år sedan. Jag skrev om det då, att döden känns mer närvarande där uppe, den tillåts ta plats på ett annat sätt än jag är van vid. Visserligen var det en slump att hon var där när hennes morfar och farfar avled, de dog båda kring juletid, men jag kan inte låta bli att känna att det på något sätt ändå känns typiskt och helt i linje med det jag skrev, att jag när mina morföräldrar dog var på väg till eller redan befann mig en halv värld bort. Och det känns sorgligt.

Hej då morfar.

4 reaktioner till “Hej då morfar”

  1. Beklagar sorgen och hälsa mamma.
    Har inte träffat din morfar på många, många år. Senast kanske var på pappas begravning och det är snart 16 år sen. Brukar ändå tänka på honom varje gång vi åkt förbi, ibland satt han i fönstret mot vägen och jag tänkte att han kanske tippade på trav eller tipset, något som pappa alltid gjorde flera gånger i veckan och åkte upp till bruket för att lämna in det och träffa gubbarna, tror att de träffades där rätt ofta.
    Han var så snäll din morfar, han lekte ofta och jag fick rida på hans rygg när jag var liten. Det var nog han som var tomte för han hade gått ut och köpt tidningen, då firade vi jul med farmor och farfar och vi var många runt julbordet och jag var alltid minst.

    Ha fortsatt trevlig semester och inbjudan på grillkväll står kvar.

  2. Beklagar sorgen!
    Underliga sammanträffanden det där, att du varit bortrest, och att Johanna råkat vara på plats trots att hon bor långt borta. Livet, det är underligt ibland!

Kommentarer är stängda.