En arning om “Arn”

Var på “Arn” i går och sällan har väl en pressvisning på Rigoletto varit så välfylld. Jag är lite nervös, sa Emma innan ridån gick upp och jag höll med, det låg en spänning över salongen bestående av en del förväntan, en del bävan och tre delar välslipade knivar. SF:s 210-miljonersprojekt måste ju enligt alla tillgängliga journalistiska jantelagar helst sparkas på tills riddarrustningen liknar en plattstampad lightcola-burk, och när det dessutom i förlängningen är självgodheten personifierad – Jan Guillou – som är projektets a(r)nfader, ja jisses, det är liksom upplagt för medeltida tortyr från ingress till slutkläm.

Nu var det faktiskt inte illa, även om det ofta var generande taffligt på ett sätt som bara kändes … onödigt. Det jag störde mig mest på var övertydligheten. Så fort en skurk nämndes vid namn dundrade den ödesmättade musiken igång och varje gång Cecilia Algotsdotter äntrade scenen kvittrade fåglarna, gräset blev grönt, himlen klarblå och fioler spelade. Stundtals, som i kärleksscenerna där plattityderna staplades lika höga som Varnhems datoranimerade torn, gick det knappt att se på utan att kisa genom en ringbrynja. Och den inledande berättarrösten – en monolog fräsch som en nyuppgrävd fornlämning och lika förnumstig som Pogo Pedagog – varför sa ingen stopp?

Men den största bristen var tristessen. Förutom vid ett par tillfällen kändes det som en hundratrettioåtta minuter lång prolog. Inte ens slutstriden, som ju i ärlighetens namn var den främsta behållningen i de två första “Ringen”-filmerna, var mycket att hänga i julgranen – de fajtades i tre-fyra minuter utanför Jerusalem i en sandstorm som av oklar anledning skulle gynna de västerländska tempelriddarturisterna och inte araberna som bott hela sitt liv i regionen. That was it. Kul.

Och på tal om “Sagan om ringen” – var det bara jag som fick känslan av att Peter Flinth och kompani kollat några gånger för mycket på inledningen av sagda film varje gång en hästdragen vagn lunkades fram genom ett lummigt Västergötland? Det var ju Gandalfs ankomst till Fylke om och om igen.

Betyget? Jag säger två Dannyboys av fem möjliga.

Och så var det det här med miljonpubliken … nja, jag tror faktiskt de får vara nöjda med hälften. Besökarna lär flockas under de kommande helgerna, men sedan … nej, filmen är helt enkelt för tråkig och även om det är väldigt svårt att förstå hur den stora massan tänker ibland, så tycker jag att “Arn” saknar mun till mun-potential.

——

Andra recensioner: Kvällisarna samt DN är snälla och ger treor, GP drämmer till med en etta, min kollega Erik sätter en tvåa och SvD ger två av sex.

——

Slutligen ber jag om ursäkt för ordvitsarna och de medeltida antydningarna.

6 reaktioner till “En arning om “Arn””

  1. Moahahaha! Jag myser av bara tanken på att det inte blev så bra. Men det var samtidigt bra att det inte blev en pannkaka av Tre solar-kvalitet. Hoppas dock att Arn lyckades skaka upp en lust att sitta igenom alla tre Ringen-filmerna i början av januari. iPet sa något om att det kunde bli så. Jag har redan börjat samla ekollon som vi ska rosta och brygga mjöd som vi ska dricka. Eller du kanske har andra snacksförslag som passar?

  2. Just ja, det hade jag helt lyckats förtränga, tror jag var en smula intoxikerad när jag storstilat utlovade detta. Men absolut, ett löfte är ett löfte, och hembrygd mjöd låter ju som något jag inte vill missa.

  3. Vi nordbor kan inte göra film, och i synnerhet inte storfilm. Det spelar helt enkelt ingen roll hur mycket pengar man pumpar in.. det blir inte amerikansk kvalitet för det. Amerikanarna gör inte bra film för att de har stora budgetar utan för att de har talang och erfarenhet.
    Det blir, som du skriver, taffligt, plagierat och ribban hamnar typ på “roliga timmen”-nivå.. 🙂 (ok, jag överdriver en smula men med en sån budget måste man vara benhård, något som folk i projektet tydligen missat från början).
    Med detta i åtanke, hur **n kan man slänga bort över 200 millar på något så osäkert som en “svensk storfilm”??? Det är tråkigt att vi aldrig lär oss i det här landet.
    Har för mig att producenten blev fly förb-nnad på vissa journalister som inte gav filmen bra recensioner för att det missgynnade svensk film osv… Öh? Det är som om Volvo skulle ryta till om dåliga rec. på sin nya bil.. Bara att inse, leverera eller ta nederlaget! Så funkar alla branscher.

    *sätter sig i droskan och kör till Fylke* 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *