Jag är spontanitetens mästare. Åtminstone enligt min vän Lisa, som nyss slog en saltomortal av glädje när jag sa ja till att följa med på Teaterhögskolans slutuppsättning av ”Tre systrar” om 32 minuter. Jag såg visserligen inte henne frivolta, vi pratade ju i telefonen gubevars, men jag kunde klart och tydligt höra hur hon snurrade flera varv i luften av oförfalskad lycka. Oh joy.
Hm, kanske bäst att lägga på ett sista jobbkol med andra ord?