Jag är ju något av en nörd när det kommer till kollektivtrafik, särskilt spårbunden sådan. I morse fick jag en länk tillskickad mig av iPet till den här helt fantastiska lilla filmen om Stockholm och ”dess svåra trafikproblem”, och hur de ska lösas genom en ökad satsning på allmänna trafikmedel.
Det fina i kråksången, eller tragiska om man så vill, är att filmen ”Den förlorade melodien” är producerad av Svenska Lokaltrafikföreningen år 1957, och jämfört med dagens situation ser trafikbilderna som visas i filmen närmast idylliska ut. Med det menar jag inte att det är en löjlig film, snarare tvärtom, eftersom kollektivtrafiken byggts ut endast sporadiskt sedan mitten av 1950-talet, om man bortser från tunnelbanans blå linje, vars förorter inte existerade vid den här tiden. Biltrafiken har dock under samma period ökat dramatiskt.
Ni kan ju själva räkna ut resultatet av den ekvationen.