Kategori: Litteraturvärlden

Sedan en tid tillbaka tjänar man faktiskt några kronor på Alfabetas Muminerbjudande.

Fredagskvällar på bokmässan är middagskväll. Människor försvinner snabbt iväg från minglen till förlagsmiddagar, tidskriftsmiddagar, bokhoremiddagar.

Kul när man är egenutgivare.

Jag har i ett antal inlägg genom åren prisat Sandvikens folkbibliotek och deras generösa öppettider. Nu har de utnämnts till årets bibliotek 2010.

Ett av landets mer välkända förlag hade på förmiddagen nedanstående fantastiska erbjudande.

Styckepris? 80 kronor. När vi försynt påpekade att det gav ett totalpris på 640 kronor, försvann snabbt erbjudandet.

Framme i Göteborg, uppvaknad på Gothia Towers, Tage matad, han lajar runt i sängen utan blöja nu, en lek med döden, eller åtminstone kisset och bajset.

Öppningen av bokmässan så. Det här med Afrika. När det presenterades att en hel kontinent skulle vara tema för bokmässan, efter länder som Estland, Lettland och Spanien de senaste åren, möttes det så klart med spott och spe. Nykolonialism, skandal, pinsamt, patetiskt – tror de jävla idioterna att Afrika är ett LAND?! – var några av kommentarerna. Tongångarna var liknande i somras, när Afrika plötsligt hamnade i medialt fokus under några veckor när Sydafrika arrangerade fotbolls-VM.

Men jag vet inte. Än så länge måste jag säga att bokmässans Afrikatema känns rätt lyckat. Det får stor uppmärksamhet, mer än vanligt tycker jag även om jag inte har några siffror på det utan bara en känsla i kroppen, och utgivningen av litteratur från den afrikanska kontinenten har ökat rejält i Sverige under året. Främst är det de mindre kvalitetsinriktade förlagen som står för ökningen, de stora elefanterna ligger lägre enligt en artikel i Svensk Bokhandel, och tyvärr verkar bokhandlarna ljumma till att köpa in böckerna, men det är ju knappast bokmässans fel, utan bara ännu ett tecken på hur håglös den svenska bokhandeln är.

Visst kan man tycka att det är förklenande och en förolämpning att klumpa ihop en hel världsdel till en enhet. Men när nu kunskapsnivån i vårt samhälle är så låg om den afrikanska kontinenten överlag, är det då inte bättre att göra på det här sättet och se temat som en introduktion, än att snäva in och göra temat smalare? Och jag tycker nog ändå att Carin Norberg, som är chef för Nordiska Afrikainstitutet och i samarbete med Sida och Bok & Bibliotek arbetat fram temat, har en poäng när hon i SvB säger Jag tycker att man kan tala om Afrika som kontinent och om afrikansk litteratur och kultur, precis som man kan prata om europeisk kultur.

Jag hoppas hur som helst kunna få med mig några nya författare från den afrikanska kontinenten härifrån, eller ja, deras böcker åtminstone. Min läsning av romaner från Afrika har hittills sträckt sig till … ja jag kan inte ens komma på några bortsett från ett par Coetzeetitlar och Chimamanda Ngozie Adiches ”En halv gul sol”. Det är utan tvekan ett konto som förtjänar en ökning.

För den delen – bästsäljErism eller bästsäljArism? Jag skrev först med e i mitt inlägg i förmiddags, men ändrade efter att ha kollat i DN:s text, där det genomgående stod med a (fem ställen inklusive faktaruta). Fast nu ser jag ju att de på ettan på kulturdelen, samt i ingressen till artikeln, skriver bästsäljerism.

Ständigt dessa frågor.

Intressant text om bästsäljarismen inom bokbranschen i DN i dag, som uppladdning inför den största köpfesten av dem alla – bokmässan i Göteborg.

Eller, det var kanske lite orättvist. Visst, det är ett enormt fokus på de stora elefanterna i Göteborg, och författare i Jan Guillou-storlek säljer pallvis med exemplar och skulle väl i princip kunna stå och signera dygnet runt (vilket de i princip också gör i allehanda olika montrar). Men bokmässan är ju också en fest för de mindre förlagen som man inte ens visste om att de existerade. Nej, de får inte samma uppmärksamhet, långtifrån, men de finns där och det finns uppenbarligen en publik som efterfrågar dem, eftersom de anser det mödan värt att resa ner år efter år. Och då har vi inte ens nämnt bokmässans andra halva – biblioteksmässan – där det verkligen frodas kufar utan bästsäljarintresse, det är då ett som är säkert.

Men åter till bästsäljarismen. Det är intressant att till och med Jonas Axelsson på Albert Bonniers Förlag medger att situationen som uppstått på den svenska bokmarknaden – där 10 procent av författarna står för 90 procent av försäljningen och där de så kallade midlist-författarna fått se sin försäljning halveras på senare år – är en olycklig utveckling. Bonniers är ju på intet sätt ensamt skyldiga till situationen som har uppstått, men de har varit väldigt duktiga att på senare år stenhårt fokusera på vilka gigantiska försäljningsframgångar vissa av deras titlar inte bara redan är, utan också förväntas bli – att skicka ut pressmeddelanden om att en bok sålts till 42 länder och gjort succé på den eller den mässan långt innan boken ifråga nått publiken för att piska upp intresset har blivit vardagsmat – 2007 körde de tricket med Tim Davys (det gick ju ärligt talat så där), i fjol var det Lars Kepler, i år är det Jan Wallentin.

Mest intressant med artikeln är dock bokhandlarnas inställning. Det gör väl inget om vi bara säljer bästsäljare. Nej, det är inte ett direkt citat av Bokhandlareföreningens vd Thomas Wyatt, men det skulle mycket väl kunnat vara det i och med att han de facto säger jag ser inga problem med bästsäljarismen.

Så resonerar en bransch som är totalt ointresserad av att överleva i framtiden. En bransch som redan gett upp konkurrensen från nät och nedladdning, som är glad bara man säljer böcker, om det sedan råkar vara ett tiotal titlar som erbjuds från pall gör väl inget?

Med sådana vänner behöver bokhandlarna inga fiender.

Som ni kan se i högerspalten i bloggen – ja men se till att gå in på bloggen då, ni som läser via rss – har mina små egna reklampuffar ändrat utseende. Det var helt enkelt dags för en uppdatering eftersom jag från och med nu erbjuder försäljning av samtliga fysiska utgåvor som gjorts av mina två romaner direkt här på sajten.

Den nya webbshoppen är skapad utifrån WordPress-tillägget e-Commerce. Det är ett rätt så avancerat tillägg, men jag har bara använt mig av den grundläggande gratisvarianten samt hållit mig till dess enklaste form vilket trots det krävde några kvällar av pillande samt banka skallen i bordet-frustrationer när mina kodningskunskaper var för ringa.

Betalningar sker enbart via faktura som skickas ut tillsammans med böckerna – jag ska greja vidare med betalkortslösningen med koppling till Paypal när jag får tid men jag vet ärligt talat inte om det är mödan värt för så stor försäljningsanstormning via sajten förväntar jag mig inte att fakturahantering blir ohållbar.

Priserna är satta så att det ska vara det mest prisvärda alternativet att köpa böckerna härifrån, även jämfört med nätbokhandeln. Ja, jag vet att det går att köpa ”Dannyboy”-pocketen hos dem några kronor billigare om man väljer deras gratisfraktalternativ, men någon måtta får det ändå vara på rean. 40 kronor för en pocket är ett väldigt bra pris. Basta.

Så – om ni inte redan har gjort det, ta chansen och köp era exemplar av mina romaner … NU!