Post Format

Bye bye läsningen

Något som stör mig är hur ofantligt mycket mindre jag läser sedan Tage föddes. Eller rättelse för den delen – hur ofantligt mycket mindre litteratur jag läser.

Min rss-feed betar jag fortfarande av, min twitterfeed likaså. Facebook har halkat ifrån en smula, men jag försöker åtminstone ha någorlunda koll.

Men litteraturen. Ojoj vilken flopp 2010 är som läsår.

Romanläsning passar sig helt enkelt inte särskilt väl till de korta stunder av egentid som dyker upp när jag vallar Tage genom livet. En kvart här, tjugo minuter där, kanske till och med fyrtiofem minuter någon gång ibland. Och visst, det är ju tidsrymder som så klart skulle funka för läsning i teorin, men i praktiken består de av tid som till hundra procent kan läggas på hushållsuppgifter istället för att alltid tvingas ha ena ögat riktat mot hans allt mer rörliga äventyr på vardagsrumsmattan eller i sängen. Läsning av skönlitteratur kräver helst två ögon och ett välriktat sinne.

Blogginlägg och twitterfeed däremot, kan lättare scannas med ett öga samtidigt som det andra vaktar Tages sittränande. Längre texter eller sådant jag vill läsa mer koncentrerat, klickar jag upp i en egen flik i webbläsaren eller sparar till Instapaper om jag scannar av i telefonen. Oftast förblir dock de texterna liggande så länge att de förblir olästa då de hunnit bli inaktuella innan jag betat mig fram till dem.

Något jag dock har “läst” mer än någonsin det här året är ljudböcker. Tidigare var min promenadlyssning ungefär en tredjedel musik, en tredjedel podcasts och en tredjedel litteratur, men nu har de första två nästan helt fått stryka på foten eftersom jag inte vill att mitt läskonto ska bli allt för pinsamt. Eftersom jag dock tycker att viss litteratur förtjänar mer än lyssning under barnvagnspromenader där jag samtidigt styr och försöker lattja med Tage när han inte sover – han är tyvärr ingen långsovare – blir det dock främst deckare och annan “lätt” litteratur som betas av under våra nästan dagliga milapromenader. “Pepparkakshuset“, “Mamma, pappa, barn“, “Vyssan lull“, “Vårlik” och “Paganinikontraktet” är de fem senaste, härnäst väntar “Den döende detektiven“. Just ja, jag klämde “Flyga drake” på engelska någon gång under senvåren också, men det kan väl knappast heller räknas till tyngre lyssning. Jag har visserligen lyssnat på “The easter parade” och “The second coming of Steve Jobs” under året också, men jag undrar om de inte avklarades före Tages födelse.

Ytterligare en försvårande omständighet är att vi inte längre kan läsa vid sänggåendet på vanligt vis, Tage har på sann prinsessan på ärten-manér utvecklat en ovana att vakna i spjälsängen om vi tänder någon lampa i sovrummet när vi går och lägger oss. Det har dock fört det goda med sig att jag på allvar börjat ta mig an e-boksläsning på iPhonen mer än som testläsning. Jag tycker det går bra, även om det bär emot att betala uppåt 150 kronor för en e-bok som vissa förlag kräver. I sängen inträder dock en avslutande svårighet. Tage må vara rätt duktig på att sova om nätterna, men trots det går de dagar jag kan se tillbaka på mer än totalt sex timmars sömn – därtill upphackad av blöj-, välling- och nappbestyr – att räkna på handens ena fingrar. När jag väl ligger där med min roman igångsatt i Stanza, iBooks eller Adlibris e-läsarprogram – ja då tvärsomnar jag.

3 kommentarer

  1. ipet: Om jag gick till ett arbete om dagarna som till stor del gick ut på att läsa och bedöma böcker, så skulle jag nog också vara uppe i betydligt mer än de sex-sju titlar jag hunnit med sedan Tages ankomst…

    Reply

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.