Soundtrack of my novel #2: Energy

Det andra bidraget till Soundtrack of my novel-serien kommer från Gustav Almestad, bibliotekarie till yrket som även finns på Twitter under namnet @grovtinitiativ samt driver bloggarna Nerd Life Deluxe samt Pillow Talk hos Nyheter 24. Tidigare drev han även Läsbloggen hos Popmani, där sista inlägget kom att bli en recension av min roman.

Gustavs bidrag är ”Energy” av Keri Hilson, och i motiveringen bjuder han på en tolkning av varför Iris agerar som hon gör i romanen som jag tycker är väldigt intressant.

Gustavs motivering:

Keri Hilson sjunger om en slitning som säkert har pågått en evighet, svår att egentligen jämföra med de få veckor som Iris hoppas att Filip ska ta sig i kragen. På papperet åtminstone, men Iris är så snabb. Hon går så fort fram att hon börjar med misstro, med sorg, befinner sig mentalt i punkten av åratals slit från start. Hon har redan kommit fram till att hon inte orkar. Hennes raka besked i romanens början är inte så mycket öppenhet som ett sista ultimatum för att slippa mer. Hon har säkert använt liknande metoder förr, men kan aldrig avfärda direkt som hon vill ens när svaret dröjer. Egentligen är hon lika rädd som Filip, de har bara motsatta strategier för att hantera samma rädsla. Man vill att det ska vara motsatser som tar ut varandra och gör det rimligt, men de envisas med att slippa orka.

Jag hör dem upprepa det som ett mantra: orkar inte bli sårad, orkar inte vänta, orkar inte, det tar för mycket energi. Men det kostar lika mycket energi att stöta ifrån sig som det gör att kämpa, och så känner man tillsammans med dem hur energin dräneras ändå.

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)

Soundtrack of my novel #1: Hello

Först ut i min låtkalender är Therese Dahl, som driver bokbloggen Pocketlover och twittrar som @Pocketlover_se. Låten hon valt ut är Lionel Richies ”Hello”. Anledningen till att jag låter henne börja är inte för att jag tror att ”Hello” är särskilt typisk för den lista som ska komma, utan för att

1) Det är trevligt att börja med att säga Hej! och

2) Det är även så ”Vi har redan sagt hej då” inleds – med att Filip och Iris möts och där den första frasen visserligen inte bokstavligen är Hej utan Där är du ju, precis där du sade att du skulle vara, men andemeningen ändå är klar:

Hej, är det mig du letar efter?

Thereses motivering:

Så fort jag fick erbjudandet om att bidra till ”Vi har redan sagt hej då”-listan visste jag vilken låt jag skulle välja. Det kom till mig direkt. Det är ingen låt som jag vanligtvis lyssnar på. Den tillhör inte heller den typ av musik som jag egentligen gillar. Men det är nåt med känslan i låten, tongångarna, texten. Låten jag pratar om är Lionel Richies ”Hello”. Jag har nog fått en något sorglig vibb av boken, speciellt så här i efterhand och det är antagligen därför jag kom att tänka på ”Hello”. En något dyster text som jag tycker passar in på boken. Jag upplever huvudpersonen som något vilsen, letande efter den rätta. Efter kärlek och värme. Någon att älska och som älskar honom.

Och nu blir det låtfest i dagarna tjugofyra

I början av december 2009 presenterade jag planerna på att ge ut min andra roman ”Vi har redan sagt hej då” på egen hand som ett självutgivningsexperiment. Jag skapade själv den traditionella pappersboken, e-boken och ljudboken, lyckades få gott genomslag i medierna, med tiden kom romanen att bli recenserad eller åtminstone omskriven i samtliga av landets riksmedier.

Det som gladde mig allra mest var dock att läsarna faktiskt uppskattade det jag hade skrivit. Det gick att få ihop en bra roman utan att någon utomstående hjälpte till. En bättre roman än min första, storförlagsutgivna sådana.

Även om det skulle visa sig bra mycket jobbigare än vad jag inledningsvis trodde.

Hur som helst. För ett par månader gav Massolit Förlag ut boken i (en väldigt snygg) pocketversion, och cirkeln är därmed redo att slutas och jag kan äntligen gå vidare mot ett nytt romanprojekt. Och jag har beslutat att knyta ihop säcken genom att göra en …

JULKALENDER!

Eller ja, låtkalender för att vara exakt. Jag har kontaktat 24 personer (kommer snart att ha gjort i alla fall, några mejl återstår) som alla har koppling till mig eller litteraturvärlden eller oftast bådadera, och låtit dem välja en låt som skulle passa in i ett soundtrack för ”Vi har redan sagt hej då”. I de fall de inte i förväg har läst boken har jag bett dem göra så, och alla verkar (hittills) lyda. Resultatet ska bli en låt plus medföljande motivering – kort eller lång – som publiceras här i bloggen, en låt per dag fram till julafton. Därefter sammanställer jag låtlistan under julhelgen och publicerar den som en komplett låtlista hos Spotify och Wimp i mellandagarna, och stänger därefter dörren till roman #2 för evigt.

Jag är väldigt exalterad. Både inför att få se vilka låtar de väljer, och stängandet av romanjäveln.

Första bidraget publiceras efter lunch i dag. Vi ses då!