Post Format

Modernisten från Vittangi

Vi har varit med och dragit igång en sorts bokcirkel på bibblan här i Vittangi. Till första träffen den 8 april ska alla ha läst en bok av en tornedalsförfattare, och än så länge har jag inte riktigt lyckats bestämma mig för vad jag ska ta mig an.

Johanna har däremot hittat sin förstabok, och även jag är mycket nyfiken på denna. Elsa Forsgren, född och uppvuxen i Vittangi, debuterade med Resa mellan ensamheter på Bonniers 1950, gav därefter aldrig ut någon mer bok och försvann därtill snart från den kulturella parnass hon tidigare varit en del av. Hon var utbildad konsthistoriker i Uppsala, även verksam som konstnär och agerade modell för Bror Hjorth flera gånger, hon är kvinnan som dansar på dennes staty utanför centralstationen i Uppsala och hon finns avporträtterad som samekvinna på den udda men mycket vackra altartavla han målat i kyrkan i Jukkasjärvi.

Elsa Forsgren var född 1920, årsbarn med Johannas mormor och troligen alltså folkskolekamrat till henne. Forsgren har kallats Modernisten från Vittangi, och verkar från början av 1950-talet ha varit mer eller mindre bortglömd innan hon 2010 uppmärksammades i en essä av Erik Jonsson i tidskriften Provins.

Resa mellan ensamheter – en samling av noveller, aforismer, allegoriska sagor och satiriska berättelser som av kritiker sågs som en trolig start på ett viktigt författarskap – är i dag extremt svår att få tag på. Den finns inte att köpa på något antikvariat (åtminstone är den inte inlagd i någon databas som Antikvariat.net eller Bokbörsen) och blott sex bibliotek i Sverige har ett exemplar. Intressant nog gjordes en Daisyinläsning så sent som 2010, kanske efterfrågade någon synskadad den som talbok efter uppmärksamheten i Provins.

Men när detta skrivs ligger trots allt Resa mellan ensamheter bredvid mig på skrivbordet, Johannas syster Niddis svärmor hade ett välbevarat exemplar i sin bokhylla. Boken är dedikerad Till alla Stackars i världen, och framstår utifrån de korta utdrag som Johanna publicerat på Bokhora även vara ett viktigt om än alltså relativt bortglömt bidrag till den svenska feministiska litteraturhistorien.

Jag ställer mig i kö efter henne. Men till första bokträffen väljer jag nog något annat tornedalskt, trist om alla läser samma bok.

Frågan är bara vad.

 

3 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.