De här dagarna känns det som en oförtjänt ära, men hur som helst så lyckades jag placera mig på fjärde plats i Vi Läsers författarbloggstävling. Tack för det, jag bugar och bockar av hela mitt hjärta och lovar att den här bloggen inom en inte allt för avlägsen framtid också ska framstå just som en författarblogg igen.
Men jag har lite Moskva att klara av först.
Dock borde den där topplistan i ärlighetens namn ha sett lite annorlunda ut. För även om jag tycker mycket om mig själv, så är det löjligt att påstå att min blogg är bättre än exempelvis Peter Englunds, som inte återfanns på topp fem men medfanns i nomineringslistan. Jag vill inte ta ära av någon men vi som hamnade i toppen gjorde det nog delvis för att vi aktivt uppmanade våra besökare att gå in och rösta på oss. Jag ser inget fel i det, själv smällde jag upp en fet blänkare för tävlingen i högerspalten, men det bör nog ändå tas med i ekvationen.