Sweeney Todd, superlativen och jag

Alltså herre Jesus, tidningarna slår ju nästan knut på sig själva i sina hyllande recensioner av “Sweeney Todd” i dag. I DN ger Johan Croneman högsta betyg och använder utropstecken i texten, i SvD blir det fem av sex och Aftonbladet drämmer också till med en femma och Expressen ger en fyra.

Själv satt jag i salongen – Tim Burton-älskare till trots – och hade rätt tråkigt under de knappa två timmarna. Det sjöngs, sprättades halsar och sköljde blod en masse, men spänningen var noll och löpande band-tekniken total i avskärningarna. Läskigt? Nej. Äckligt? Nja. Underhållande? Tja, lite ibland under vissa av sångnumren men inte mer än att det skulle bli en trea i betyg.

Jag vill visserligen minnas att jag var en smula kissnödig när jag såg den och det tar emot att gå ut på toaletten under en pressvisning så jag härdade ut, men inte kan väl det simpla faktumet så ha solkat mitt omdöme? Är jag månne helt enkelt bara en smula dum i huvudet och förmår inte förstå god konst när den levereras med rakkniv i handen?

13 reaktioner till “Sweeney Todd, superlativen och jag”

  1. Fast om jag ska vara lite seriös för ett ögonblick så har jag ännu inte sett den och kan inte uttala mig i frågan, men jag lovar att återkomma så fort det skett.

  2. Du har ingen koll. Sweeney ÄR ett mästerverk. Att du hade tråkigt beror på att du är självupptagen och satt där okoncentrerad och funderade på dig själv. Och det var ju så mycket med att läsa översättningen oxå. Eller hur Herr Fyrkant. Hyr en Svenne-Banan-rulle ikväll. Ashole.

  3. Meh. Kan man inte stava till asshole ska man inte slanga sig med det som en forolampning. Muahaha.

    Och jag ar absolut inte for fin for de svenska bokstaverna. Inte mitt fel att USA inte vill ta till sig metersystem, normala mobiltelefoner (jag konverserade med en person ikvall som hade en mobil med antenn som man drog ut!!) och det ratta alfabetet.

  4. Själv gillade jag det jag såg – tills jag slumrade till och missade hela slutet. Blir tvungen att se om. Någon dag när jag inte är schlagertrött.

  5. Åh kära Therese, hoppas att det går finfint för er i kväll! Jag förblir i Sthlm, ska kolla hemma hos min kompis Jocke och sedan göra Södernatten osäker. Se till att de vanliga inblandade dricker några shots för mig också.

  6. Jag lyckades få se den i fredags, och jag måste nog säga att jag måste stämma in i kören av lovord. Stämningen i filmen är ju magisk. Eller så var det bara för att jag var så stolt över mig själv för att jag hade vågat se den (blod är inte min grej) som jag var så lycklig efteråt.

  7. Jag tyckte inte heller den var lysande, och kände mig lite ledsen för att jag inte fick tycka den var lysande. Jag vill ju få älska Burton ohämmat.

  8. Jag avrapporterar fran Nueva York: jag fattar verkligen inte grejen heller. Den var ju inte pa nagot satt dalig, men en “klockren femma”…?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *