Staden ler men glädjen grumlas

Framme i Foppa-land i Örnsköldsvik och ska snart gå och göra min första intervju men glädjen över att vandra omkring i en riktigt vinterskrudad stad som verkar vara redo att le grumlades redan på Arlanda när jag vid tolvtiden, precis innan jag skulle slå av mobilen, fick ett sms om att Johanna Sällström dött.

Jag hade verkligen ingen personlig relation till henne, telefonintervjuade henne en gång i en kvart för ett par år sedan och minns henne som lite reserverad men ändå trevlig. Men hon var bara två månader äldre än jag är, jag har sett henne i massvis av filmer för jo jag har sett nästan alla de tretton Wallanderfilmerna hon spelade in och Under ytan och Hans och hennes och … ja, det känns hur som helst väldigt väldigt sorgligt. Och så otroligt onödigt.

Hur som helst, måste rusa nu, ska träffa Sebastian i hotellobbyn om några minuter.