Som om Västerbron bara gick drygt halva vägen

Jag blev faktiskt klar med min genomläsning igår kväll. Det tog alldeles för lång tid, tror jag hållit på i fem-sex veckor, men det har knappast varit effektiv tid, jag har duttat från och till, läst, väntat alldeles för många dagar, läst om igen, redigerat, ändrat, tagit bort, lagt till lite och tagit bort ännu mer. Men igår kväll nådde jag vägs ände.

Nu är det ju visserligen inget egentligt vägslut. Mest en bro som helt abrupt tar slut strax efter krönet, där den som utan vetskap riskerar att trilla rakt ner i det mörka där under när texten tar slut. Att texten i nuläget rent faktiskt tar slut med att huvudpersonen promenerar över Västerbron en regnig novembernatt är kanske en symbol för det, kanske inte.

Men det här betyder ju inte att jag är redo att lämna ifrån mig texten ännu för att låta någon titta på den, komma med ett utlåtande, hissa eller dissa mig, no no. Nu ska jag byta kön på en karaktär och med min nuvuarande fart tar det väl ett par månader.

En kommentar till “Som om Västerbron bara gick drygt halva vägen”

Kommentarer är stängda.