Minnet är ack så kort

Jag hade ju ett mobilhaveri för några veckor sedan. Efter ett par dagars lirkande fick vi fart på den igen, totalt nollställd. Eftersom jag sedan fem-sex år synkar alla mina kontakter och övriga inställningar mot datorn var det dock ingen fara på taket, snart var allt som vanligt igen.

Trodde jag i alla fall fram till i går.

För när jag startade min app Simplenote där jag hade för mig att jag hade skrivit in namnet på den där massiva Berlinboken jag skrev om i går, möttes jag så klart av en totalt tom applikation. Inga av mina anteckningar fanns kvar. Inga av de spridda tankar jag plitat ned vid olika tillfällen gällande roman nummer tre.

Nu var det visserligen inte jättemånga, fyra-fem kortare anteckningar, varav den senaste skrevs ner när jag, Johanna och Tage promenerade hem genom midnattssolens sken i Vittangi på midsommarafton, ett kortare dialogstycke mellan romanens två huvudpersoner som jag inte kommer ihåg ordagrant, men åtminstone minns innebörden av. Jag har ett Google Docs-dokument också, som jag brukar använda när jag kommer på något när jag sitter vid datorn. Den ännu väldigt oskrivna romanen står alltså på intet sätt och faller med det här.

Men ändå. Det grämer ordningsmannen i mig. Och det blir inte direkt bättre av att det ju finns en synkningsfunktion hos Simplenote, bara det att jag hade struntat i att aktivera den.

Idiot.