I Stockholm diskuteras det vilt för tillfället angående ombyggnationen/tillbyggnationen/nybyggnationen av Stockholms Stadsbibliotek. Personligen tycker jag gott att de kan riva ett par av de anslutande lamellbyggnaderna och det sjukt fula läkarhuset i hörnet av Norrtullsgatan/Odengatan (mitt grannkvarter) och göra ett maffigt megabibliotek av rang där istället, för prestigebyggen är inget som den här staden kan stoltsera med direkt.
Men innan de ens börjar fundera på att sätta spaden i jorden för att gräva, förutsatt att inte det här dras i tioårig långbänk som allt annat, gör något åt tillgängligheten för bövelen! Sveriges huvudstads stadsbibliotek har öppet mellan klockan 12-16 på lördagar och söndagar. Till och med i Sandviken har biblioteket öppet mer än så (faktum är att Sandvikens folkbibliotek har väldigt bra öppettider med tanke på stadens storlek), fast det klart, där tvingas ju bibliotekarierna husera i en mycket fulare byggnad också.
Eller är jag gnällig i onödan? Tycker inte stockholmarna att bibblan är viktigare än så? Borde man inte kunna kräva öppet från tio åtminstone, nu när delar av befolkningen (jag alltså) uppenbarligen blivit så vuxen att den inte tycker att det är en mardröm att gå upp efter klockan nio trots att det är helg? Hur som helst – i dag klockan 10.20 stod ett gäng förvirrade turister som ville in i Asplunds världsberömda bibliotek och såg oerhört mulna ut på grund av att dörren skulle förbli låst i 100 minuter till. Och så jag då. Men jag kunde ju åtminstone inse värdet i att passa på att promenera över gatan och gå och handla på ett helt besökartomt Systembolag.
För övrigt har jag blågula kalsonger på mig i dag. Sverige kan med andra ord inte förlora i kväll.