Post Format

Jo, ibland är jag faktiskt bra

Ibland är det roligt att vara författare. Eller att åtminstone våga ha förhoppningen att man en dag ska kunna titulera sig författare utan att samtidigt känna sig som en bedragare när man presenterar sig och känna sig nödgad att lägga till ja men kanske mest journalist, jag har ju bara skrivit en bok, liksom för att ursäkta sig själv lite, så att de inte ska tro att man är något.

Åh, Sandviken sitter så djupt i ryggmärgen ibland.

Men ibland känns det roligt. Ibland känns det faktiskt som att man är något, att man faktiskt är lite bra och att det kanske kan bli något av det här satans författarskapet till slut om man bara ligger i lite. Som när man ser unga bloggare skriva saker som har ägnat senaste 3 ½ timmen åt att läsa denna underbara, fantastiska, gudomliga bok som jag totalt är förälskad i nu, eller som i går kväll, när jag såg att skribenten och Stockholms forne (?) efterfestskung Gustav Gelin gått igång på min bok också. Det är sådant som gör det värt det. Att få känslan av att man faktiskt är bra och att människor faktiskt gillat det man gjort. Och förhoppningsvis ska fortsätta göra det.

Oh well, tillbaka till vardagen: Frukost, tidningsläsning, lyssning på P1 Morgon och Melody Clubs nya skiva (recensionen lär landa på en svag trea) och promenad till jobbet. Onsdag helt enkelt.

7 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.