Jo, ibland är jag faktiskt bra

Ibland är det roligt att vara författare. Eller att åtminstone våga ha förhoppningen att man en dag ska kunna titulera sig författare utan att samtidigt känna sig som en bedragare när man presenterar sig och känna sig nödgad att lägga till ja men kanske mest journalist, jag har ju bara skrivit en bok, liksom för att ursäkta sig själv lite, så att de inte ska tro att man är något.

Åh, Sandviken sitter så djupt i ryggmärgen ibland.

Men ibland känns det roligt. Ibland känns det faktiskt som att man är något, att man faktiskt är lite bra och att det kanske kan bli något av det här satans författarskapet till slut om man bara ligger i lite. Som när man ser unga bloggare skriva saker som har ägnat senaste 3 ½ timmen åt att läsa denna underbara, fantastiska, gudomliga bok som jag totalt är förälskad i nu, eller som i går kväll, när jag såg att skribenten och Stockholms forne (?) efterfestskung Gustav Gelin gått igång på min bok också. Det är sådant som gör det värt det. Att få känslan av att man faktiskt är bra och att människor faktiskt gillat det man gjort. Och förhoppningsvis ska fortsätta göra det.

Oh well, tillbaka till vardagen: Frukost, tidningsläsning, lyssning på P1 Morgon och Melody Clubs nya skiva (recensionen lär landa på en svag trea) och promenad till jobbet. Onsdag helt enkelt.

7 reaktioner till “Jo, ibland är jag faktiskt bra”

  1. Författarförbundet anser som bekant att man måste skriva minst två böcker innan man kan börja kalla sig författare, så de kommer tydligen också från Sandviken. Men å andra sidan, who cares? Man måste ju ha rätt att kalla sig vad man vill. Ditt eventuella titelmissbruk lär i alla fall inte vara åtalbart enligt brottsbalkens ”föregivande av allmän ställning”.

  2. Hade inte hört talas om din bok innan Gelin skrev om den, men efter att ha läst mer om den här är jag sjukt sugen och ska köpa den imorgon, finns den på pocketshop?

    Återkommer med ett omdöme efter läsning!

  3. Skaka av dig jante från axlarna! Visserligen har vi från Larssons släkt från Hofors och fått den med oss i modersmjölken men det var deras sätt att förhålla sig till omgivningen/samhället, arbetarfamiljerna och syjuntan. Jag tycker du ska kalla dig för både journalist och författare. Sandviken ett trevligt ställe att bo på i alla fall. Många flyttar hem efter ett antal år i Stockholm, billiga huspriser, lagom stort, mm …. Många arbetar i Gävle men nästan lika många åker därifrån för att jobba i Sandviken.
    Jag är i alla fall stolt när jag berättar om dig och din bok och att vi är släkt. Såg förresten ett foto i helgen på dig och Andreas när ni var i två års åldern. Läser din blogg lite då och då sedan jag träffade din mamma på Ica, det är där vi träffas.

  4. David: Jodå, den bör finnas hos Pocketshop, åtminstone i flertalet av butikerna. Såg att den var slut i butiken vid Västermalmsgallerian för en tid sedan, men de kanske har köpt in nya.

    Margitha: Ah, en släkting som hittat hit, skoj! Ja, jag tror mamma nämnde för en tid sedan att hon sprungit på dig. farligt janteskadad är jag nog inte heller, men helt fri från de där dumheterna blir man nog aldrig…

  5. Visst är det jätteskönt att få känna sig bra!!!!
    Men JANTE bor kvar i närheten och hittar till oss då och då…Är vi bra nog, får vi kalla oss det eller det..
    Du ska kalla dig precis vad du känner att du är, och leva efter det också!
    Efter ett tag har du vanan inne och JANTE går någon annanstans, eftersom du är fullbokad av andra.

    Just go! Du har förmodligen, som oss alla, bara ett liv. Använd det!!!!

  6. Hehehe, känner igen mig klockrent i Sandviken andan 😉 trots att man snart bott här i Sthlm 1/3 av det ”nya” livet. Du hittar lite sköna t-shirts med Jante tryck på här http://polyshop.se/mylifeinstockholm/

    Själv kan jag då aldrig se mig flytta tillbaka men det är bra skoj att göra ett gästspel i staden då och då för att se vad som förändrats eller inte förändrats ;-).

    Sköt om dig och lycka till med nya boken. Den första var grymt skön. Så skoj att känna igen sig både i Viken och Sthlm…

Kommentarer är stängda.