Nej, jag får ingen ordning på mitt läsande. Eller, ordning är det ju på sätt och vis, fyra-fem sidor per dag, hälften glömt av det jag läste sist när jag återupptar nästa kväll, tillbakabläddring, just ja där var jag ju, de är på väg till begravningen och så kommer jag någon sida och sedan ett oj! där föll boken nästan ner i ansiktet följt av godnatt och släckt lampa.
Kanske är det bara att jag inte riktigt sugs in av Knausgård. Jo, jag tycker att det är bra, välskrivet och aldrig ointressant trots att mycket av det som beskrivs är så alldagligt, men jag saknar den där förhäxade känslan som så många verkar fått. Kanske är orsaken det jag beskriver ovan, kanske är vi bara inte kompatibla, Karl Ove och jag, trots att han charmades av Tage när vi åkte hiss ihop på bokmässan, det borde ju betyda något, han charmades ju i princip av mig, eller åtminstone femtio procent av mina gener.
Men visst, det betyder ju inte att jag charmas av honom.