Jag antar att det är när man slutar att gå ut på juldagen som man är vuxen på riktigt.
Jag mötte upp Jennie närmare halv tio, hennes lillasyster hakade på – ja vi kallar henne så trots att vi alla passerat trettio vid det här laget – och besökte först Lillpuben där vi drack öl men inte Jäger trots att jag försökte lura i dem det. Det blev whisky istället – i shotsglas och det billigaste ni har tack – och en gammal gymnasiekompis som mindes mig men inte Jennie kom fram, vi stod där och letade samtalsämnen ett tag, betade av människor från förr ja han har två barn nu nähä jaså tre! det var värst och har du någon kontakt med … nähä, nä inte jag heller och tystnaden hann väl bli så där halvpinsam innan han ursäktade sig och gick tillbaka till sitt sällskap. Vid ett bord längre bort satt en tjej jag var tillsammans med en kortare period men jag vågade inte riktigt gå fram, femton år gör saker med människor och jag var inte helt säker, hon hade en lillasyster också men nej det bör inte ha varit hon men kanske, nej, eller, tja, istället klädde vi på oss och gick vidare.
På Mulligan’s är man alltid yngst, eller så känner man sig bara sådan för de som är i samma ålder men blivit kvar hoppar ofta över delar av sin ungdom och är nu närmare fyrtiofem. Det var trångt, coverbandet spelade Bon Jovi och Martin Stenmarck och jag mindes ettnklipp jag filmade förra helgen i Strängnäs av samma låt och tog därför upp mobilen igen. Vi trängdes ett tag i baren, sökte efter uppmärksamhet för att få handla men här var vi inga och efter ett tag gav vi upp, promenerade längs den ödsliga gågatan norrut och stirrade in genom fönster på Kharma uppe vid Gävlevägen men i år hade pendeln svängt igen, vi hade gått förbi Princess tidigare och där ringlade kön närmare femtio meter lång men här var det tomt, en vakt försökte desperat jodå folk förfestar bara länge snart blir det fullt men tonen i hans röst sade något annat. Men till Princess – som i år heter Lobby eller Livingroom beroende på vilken entré man väljer att gå in vid – gällde endast förköpta biljetter och några sådana hade vi inte och efter lite velande stampande tvekande gav vi upp och gick åt varsitt håll vid Åhlénshuset som i år istället för de sedvanliga affischerna Mellandagsrea! aviserade att Lokal uthyres.
Nej, vi är inte så vuxna att vi stannar hemma. Men när man är nykter nog för att klippa och lägga upp Youtubefilmer med en Martin Stenmarck-låt när man kommer hem, då är man nog rätt nära.
Och det är ändå med viss sorg i bröstet jag inser det.