Jag minns det som i går. De allt för få timmarna sömn, de tunga ögonlocken, resan hemåt, rastlösheten, längtan efter att få lämna veckan bakom sig och bara stänga av allt vad yttervärlden heter för några dagar.
Nu sitter jag där igen. Tåget går mot sydost, vi har just lämnat Hedemora, det snöar, Dalarna och möjligen hela vägen mot Stockholm är vitt vitt vitt. Jag tycker om det, det påminner om tider som gått på ett bra sätt, inte så att jag längtar tillbaka, men förnimmer hur det var. Det är gott nog så.
I går gick vi på upptäcksfärd i Tällberg. Målet var att bestiga Digerberget. Jag tycker det blev en rätt fin film, med ett rasande ödesmättat slut.