Så jag och kidsen bilade oss ner genom landet i svärföräldrarnas husbil. På den åttonde dagen nådde vi i dag Stockholm, där även Johanna ansluter via tåg i morgon.
Resetapperna såg ut som följer: Onsdag Vittangi-Lycksele 50 mil, torsdag Lycksele-Östersund 30 mil, fredag Östersund-Lofsdalen 20 mil, söndag Lofsdalen-Gävle närmare 40 mil samt i dag onsdag Kungsgården-Stockholm via Västerås, cirka 25 mil. Summan för flängandet hittills runt 170 mil, eftersom det blev en del åkande runt i Gästrikland mellan mina föräldrar och Leos lekland och badplatser.
Jag måste säga att jag är glad över hur bra det gått. Vi har bott ömsom i husbilen på campingar (Lycksele och Östersund) och ömsom hos mina föräldrar, som Ejda och Tage fick besöka för första gången på två år – alldeles för lång tid, så klart, men vad ska man göra under dessa omständigheter. De fick även äntligen hänga med Gävlekusinerna för första gången på samma evighet.
Klart att jag och kidsen och kidsen sinsemellan gnisslat några gånger, men aldrig något långvarigt eller allvarligt. Ett av Ejdas främsta önskemål med resan var att hon skulle få kvalitetstid med Tage eftersom han alltid hänger med sjuhundra polare dagarna i ända hemma i Vittangi medan hon är mer av en ensamvarg, och jag tror att hon är nöjd med hur det blev. Han har varit en fin storebror, och oftast hakat på i hennes upptåg.
Och antagligen är det väl de små sakerna som kommer att sitta kvar längst i minnet. Som det spontana badet i bassängen hos byaföreningen i Aborrträsk (där vi egentligen bara svängde in för att köpa glass), eller tvärniten för att plåta några oemotståndliga hästar i Klövsjö i Härjedalen, eller när vi direkt efter ankomst till pappas stuga i Lofsdalen besteg fjället Hovärken, eftersom regn hade utlovats till dagen efter när vi egentligen tänkt ta oss an det (och som det regnade!). Eller att Ejda utsåg skolgården vid min mammas nya lägenhet till bästa lekplatsen någonsin, eftersom man kunde klättra upp på ett tak (antagligen högst otillåtet dessutom, men men). Att det dessutom med lite hjälp från mig gick att klättra ner på bakgården från hennes balkong var inte illa det heller.
En annan, mer kostsam höjdpunkt var actionbadet Kokpunkten i Västerås, som Tage drömt om att få besöka i flera år och som vi tog oss an i dag före slutresan till huvudstaden. Han var rätt blek om nosen efter första turen nedför i värstingåket Boomerang, som han kanske egentligen var lite för liten för. Även Ejda, som hatar att åka i rör, bet ihop och tog sig an alla åkattraktioner förutom just Boomerang.
Till och med det jag bävat för allra mest – att parkera husbilen på centrala Södermalm i ett område där det alltid brukar vara knivigt med parkering – visade sig gå lätt. Fast den måste jag ju flytta på varenda dag som vi är här, så just den biten kanske jag inte ska skryta över ännu…
Några bilder från resan hittills:
