Efter att ha berättat för min vän Morgan i går kväll att jag gick hem från jobbet redan efter en timme i går då jag drabbats av någon frysfrossliknande attack på vägen till jobbet och därefter suttit och skakat framför datorskärmen ett tag innan jag gav upp, suckade han lätt och sa med lätt överseende ton att han i dag därför väntade sig att få se ett Seg fredag-inlägg. Men tji fick han. Oj vad pigg och kry jag är i dag. Never ever better. Jag skiner som en sol, jag mår som en lummig äng en varm kväll i juli, jag och hälsan och välmåendet är ett.
Eller nåt sånt.
För övrigt har jag utsett måndag, då jag är ledig från jobbet, till den officiella dagen då version två av roman nummer två ska börja skrivas. Det känns rätt spännande faktiskt, jag tänker börja med vad som förhoppningsvis blir bokens prolog, tänkt att utspela sig i december och avslutas med en vad fasiken var det som hände, nu är jag ju så hooked att jag måste läsa vidare direkt-cliffhanger. Därefter blir det ett tidshopp tillbaka ett halvår, historien rullas upp från början, når två tredjedelar in i handlingen den dramatiska prologen tidsmässigt och följs sedan av en hjärtskärande final. Det är berättelsens strukturplan i ett nötskal just nu.
Efter helgen alltså. Ja, om jag inte drabbas av en Seg måndag vill säga.