Fantasilös, ämlig och rimmande

Jag har haft dålig fantasi hela veckan, känt mig loj och sjuk och ämlig och gnällig och … blä helt enkelt och därför inte skrivit en skönlitterär rad. Jag sätter mig helt tom framför datorn och har ingen aning om vad jag ska skriva så piper telefonen och Morgans sms säger Ska på pressvisning 10. Frukost? och jag svarar Ja för fan, säg mig var och när och du finner mig där och känner att dagen redan tagit en oväntad vändning och kanske är den ljusnande framtid min och kanske till och med på rim.

Bläddrar snabbt i DN På stan (jag har resignerat, de får väl komma ut på torsdagar då, men jag gillar det fortfarande inte!) och ser att Svenska kyrkan följer Svenska institutets initiativ och vill öppna ett virtuellt svenskhem på Second life. Och jag kan inte göra annat än hålla med åsiktsmaskinen i det här fallet, har någon någonsin hört talas om någon som håller till där förutom de journalister som skapar konton för att sedan skriva om det? Det var någon som jag brukar läsa regelbundet som berörde samma ämne tidigare i veckan, men nu kan jag för mitt liv inte minnas vem, trodde det var Martin Jönsson men jag hittar inget där. Hur som helst, tänka sig, en hel värld bestående av mediamänniskor som traskar omkring i en tom tillvaro. Som Stockholms innerstad ungefär. Nej, nu var jag så där fördomsfull igen som när jag dissade förorten häromdagen men nu står det ett-ett i alla fall. Bitande vass är jag också, precis som senast.

Nej, dags att borsta tänderna och ge sig bort mot Sture. Vart fasiken äter man frukost där i krokarna på vardagarna?

2 reaktioner till “Fantasilös, ämlig och rimmande”

  1. Haha, med tanke på att du skaffade MySpacekonto (osvosvosv) sist av alla så vet jag inte om ditt ord väger så tungt just om Second Life men…

    (Är dock skeptisk till om kykan behövs där … eller IRL. Men pr-mässigt är det ju ett smart drag. Om några år är du också där. Ska vi slå vad?;))

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *