Jag är inte van vid att bli igenkänd. Eller, det är jag väl i vissa sammanhang, men ändå inte. I går kväll på releasefesten för antologin ”Noll noll” kom flera personer fram som jag tidigare aldrig talat med och ville diskutera mitt utgivningsprojekt. Jag blev en smula nervös, och hoppas att jag inte framstod som oartikulerad eller blasé eller överentusiastisk eller fel, utan precis så snäll som jag gärna inbillar mig att jag faktiskt är.
I övrigt gläder det mig mycket att jag i går fick en intervjuförfrågan från en högkvalitativ kulturtidskrift, som förhoppningsvis ska genomföras i januari. Och på lördag figurerar jag om allt står rätt till här i världen i min lokaltidning Vi i Vasastan. Och i går toppade min kommande utgivning den svenskspråkiga delen av sajten biblioteken.fi, som om jag förstår saken rätt är en samlingsplats för bibliotek i Finland. Som varm Finlandsvän känns det fint.
Och romanen då? Jo tack, korrekturarbetet går vidare, har kommit ungefär halvvägs med att föra in de ändringar jag gjort i den sista vanliga korrläsningsomgången. Jag hyser fortfarande gott hopp om att hinna göra den grundläggande sättningen innan jag åker till Gästrikland på onsdag nästa vecka.