Jag tror jag har fått solsting. En Kompottbrunch förvandlades till en tretimmarsutflykt i Hagaparken med Morgan och Josefine (hennes kalufs syns nästan ovanför Morgans ena hand) och solen satte sig i mitt huvud, eller om det är gårdagens alkohol tillsammans med förmiddagens långväga blogginlägg som spökade, jag vet inte, huvudet står i alla fall still och armarna är tunga och jag tittar på lappen på mitt skrivbord där jag skrev ner en tänkt romankonversation när jag kom hem i natt och jag förstår inte. Den var briljant då, ett episkt meningsutbyte mellan två älskande som inte vågar ta språnget men i dag är den mest oläslig, min handstil har verkligen blivit gräslig med åren, kanske borde jag börja skriva för hand istället, kanske skulle träning hjälpa. Får väl tyda och lägga in i tankedokumentet vad det lider, när armarna och hjärnan återfått kraften. Om du inte stoppar mig tänker jag kyssa dig nu står det överst, knappast genialiskt men nåväl, en början som fungerar och lyckas jag bara tolka fortsättningen kanske resten är historia.