Dramakrisen, linslusen och jag

I somras anklagades jag för att vara linslus (i lite fulare ord) när jag talade om att en genrebild på mig brukade dyka upp här och där i svenska medier, främst på webben. Well, here we go again för i dag var det en ny genrebild på mig i pappers-DN, ursprungligen tagen för ett TT Spektra-jobb men som nu letat sig in i Scanpix bildarkiv. På bilden sitter jag i min soffa och ser … Per Gessle rocka loss i ”Allsång på Skansen” via SVT Play. Jag är mäkta stolt.

tittatv.jpg

För övrigt tycker jag att det här med den svenska drama-tv-floppen, som är huvudfokus på det uppslag där bilden på min nacke är en liten sidoaffär, är en väldigt simpel sak. Visst, differentieringen av tv-marknaden gör säkert sitt, men i grunden är det enkelt – ”Upp till kamp” floppade för att serien var för regional och för att intresset för 68-årens vänstervåg i dag är mycket lägre än vad SVT förstod. Att avsnitten var 90 minuter långa och första programmet därtill svartvitt upplevdes troligen inte heller som särskilt sexigt bland tittarna.

Återstår då ”Labyrint”, 50-miljonerssatsningen vars flopp TV4 måste skylla på ändrade tittarvanor eftersom de annars skulle framstå som inkompetenta. Att det nu blivit en mediesanning att tittarna ratar den förvirrade satsningen trots att kritikerna älskade serien är också en sanning med modifikation, jag tyckte mest den fick ett hövligt rätt bra för att vara svenskt-mottagande om man bortser från Johan Croneman i DN, som sitt vanligen goda omdöme till trots höjde de två första avsnitten till skyarna. Själv tycker jag tyvärr att serien är smått outhärdlig. Lite mystiskt skruvad för att verka … ja mystisk?, karaktärer som är så yxigt karikerade att man tar sig för pannan – solstollegänget som vi ska inbillas driver Sveriges mest anrika och coola klubb tar förstapriset – och därtill har serien ett namn som mer för tankarna till en tid då Martin Timell ledde tv-program som ”På rymmen” än till en tuff dramaserie. Att de trailers som kanalen pumpade ut inte direkt lockade till tittande bidrog troligen också.

Folk vill fortfarande se bra svenskt drama. Om det är bra.

4 reaktioner till “Dramakrisen, linslusen och jag”

  1. Vem är det som säger att det är bra? Labyrint är usel, räkte att titta på dom trailers som gått för att ge mig avsmak för eländet. Pinsamt dåligt.
    Det är bara att ge med sig, svenskar är dåliga på serier. Finns få undantag.

  2. Jag tror problemet ligger för tv 4’s del att man sneglar för mycket på utlänska serier. Man kopierar och misslyckas å det grövsta. Och upp till kamp har jag inte haft en tanke att titta på. Blir bara illamående av vänsterextremism. Är det inte dags att slopa kravet på svenskproducerade program om man ändå inte lyckas göra något som är bra eller som någon vill titta på? Bättre att man gör något när det kommer något som kan vara bära än att försöka tvinga fram.

  3. Man skulle inte behöva TVINGA fram nåt om man tog manusförfattares idéer och utvecklade + producerade. Där ligger nytänkandet och kreativiteten. Men så gör man inte. Man sätter sig istället och filar på en idé, på karaktärer, story och miljö. SEN anlitar man manusförfattare. Som förstås inte alls brinner lika mycket för nån annans idé som för sina egna. Som blev refuserade. För att de inte passade i programtablån. Som är helig och inte går att ändra på villkors vis. Där ska det in man har bestämt. Kommer det nåt – hur bra det än må vara – utifrån, ratas det mer eller mindre per automatik.

  4. Gynekologen i Askim funkade ju uppenbarligen …Fokusera på upphovsmän (kvinnor i detta fallet) som inte kopierar utan är orginella i sig själva!

Kommentarer är stängda.