Kategori: Litteraturvärlden

Aha! En bra idé får man sällan behålla själv särskilt länge. En gång i tiden, före mitt nuvarande oerhört glammiga jobb, var Fredric Karén min chef på in- och utrikesredaktionen på TT Spektra. Nu för tiden huserar han som högt höns på SvD, och i hans blogg läser jag följande meningar i dag på eftermiddagen:

Nu återuppstår deras träffsäkra trend- och kulturspaningar fast i en helt ny form: en vlogg! Alltså en videoblogg där reportrarna Erica Treijs och Lina Kalmteg ett par gånger i veckan samtalar framför en videokamera, antingen med varandra, eller med någon av kulturredaktionens specialreportrar.

Låter som DJtv upp i dagen om ni frågar mig. Jag borde fasiken mejla och ödmjukt men bestämt utkräva royalty.

Oh no! Uppladdningen och renderingen till Vimeo har gått åt skogen under natten! Veckans DJtv-avsnitt är försenat! Ni som podcastprenumererar har redan det sitkomlånga rekordavsnittet i era program, men ni övriga, håll ut, felsökning och nyuppladdning pågår!

Slut på meddelande, slut på utropstecken.

——

Uppdatering 12.06: Nej, det var då själva fan vad det fortsätter krångla. Jag får omgruppera till ett riktigt bredband.

Dagen då två av landets absolut mest intetsägande personer fick det mediala Sverige att go bananas gick jag ner och kikade in det som bokbranschen hade hoppats skulle bli dagens huvudperson – rean. Vid halv tre steg jag in på Akademibokhandeln vid Odenplan, förvånande nog ringlade sig kön fyra-fem meter bort från kassan – borde de inte stått utanför slottet och sjungit arior för de lyckliga tu istället om de nu skolkade från sina arbeten? – jag gick upp för den lilla trappan, till det inre rummet där rean pågick, ganska mycket folk, skyltar för olika kategorier, viss förvirring i luften, trångt mellan travarna, snömoddsblött på golvet, vinterjackor som buffas, jag letade efter självbiografihyllan, inte här, inte där, men där, nehej, den fanns inte, eller slut, okej, strosa lite då, kolla efter guldkorn, håll ett öppet sinne, fingra på böckerna, hitta känslan här älskar vi litteratur, känn glädjen för att kunna ta på den, fynda!

Ett par minuter senare var jag hemma och beställde från nätet istället.

Ja, utropstecknet är ironiskt menat. Jag känner mig oerhört sval inför bokrean. Travarna med olästa böcker är redan oroväckande höga här och där i lägenheten.

Jag noterar i Akademibokhandelns reakatalog att skönlitteraturen dyker upp först på sida 32, fyra sidor efter uppslaget med dvd-filmer och tv-boxar.

Det känns också rätt svalt.

Jag fick ett mejl om hur vi går till väga rent tekniskt när vi gör våra DJtv-sändningar, och eftersom jag tror på öppenhet och ett fritt informationsflöde delger jag svaret här istället för att bara mejla tillbaka.

Inspelningen har de senaste veckorna skett med Johannas imponerande bokhylla som backdrop. Själva studion är spatiös och tämligen välutrustad, ljussättningen av yttersta klass (40 W), ljusriggen 80 centimeter hög (Clas Ohlson) och boktraven varierande från vecka till vecka men alltid cirka en halv meter hög. Själva inspelningsutrustningen består av webbkameran i min Macbook.

Inspelning och redigering sker genom iMovie, sedan två veckor version -09, en uppdatering som jag fann mycket glädjande då en hel drös nyttiga funktioner lades till. De veckor vi befunnit oss fysiskt åtskilda har vi spelat in iChatkonversationer istället. När redigeringen är klar i iMovie med textskyltar och dylikt exporterar jag filen till storleken ”mobil”, vilket ger en upplösning på 480×272 punkter. I början gjorde jag dem i det större formatet 640×360, men sedan jag börjat publicera filerna som videopodcasts i iTunes Store föredrar jag det mindre formatet, då filerna går snabbare att ladda ner.

Därefter skickas filerna till videosajten Vimeo som vi valde då den kändes snyggare och mer modern än Youtube, dessutom är bildkvaliteten högre. Dock kan man fundera över om inte Youtube skulle ge fler spontantittningar då sajten ju ägs av Google och god googlerankning inte är att spotta på när folk söker sig fram på nätet.

Sista steget är videopodcasten. Den delen blev dock lite mer tekniskt snurrig innan jag fick det som jag ville så jag avstår från att förklara det här. Om någon undrar om just den delen, mejla så lovar jag att förklara. Det går också att göra det väldigt enkelt om man använder sig av videosajten Blip istället för Vimeo eller Youtube, men någonstans mellan Blip och iTunes Store försvann den svenska teckenkodningen i avsnittsbeskrivningarna, och så kan man ju inte ha det.

Slutsats? Det är väldigt roligt att göra nollbudget-tv. Prova vetja!

Jag och Mattias tog oss en upptäcksfärd genom Skellefteå i dag, fikade på ett nästan löjligt pittoreskt fik kallat Lilla Mari och bevistade det kombinerade vinyl- och bokantikvariatet Nordbok bredvid busstationen. Ett klassiskt antikvariat, dammigt, rustikt och lågmält.

Men jag måste tyvärr höja ett varningens finger. Vi befinner oss alltså i hjärtat av Västerbotten, landskapet som odlat författare som Torgny Lindgren, PO Enquist och Sara Lidman. Och ändå ser det ut så här:

Kan också sorteras under kategorin Det gäller att välja sina strider.