Kategori: Litteraturvärlden

Efter att ha smörjt kråset på The House i North Beach begav vi oss i går kväll till den anrika bokhandeln City Lights, som om jag förstod saken rätt alltid har öppet till midnatt varje dag och dessutom har en rätt omfattande egenutgivning. Coolt ställe, även om jag alltid blir lite matt när jag går in hos fina bokhandlare utan egentligt mål, det finns för mycket att köpa och för lite tid att läsa. Fick hur som helst åtminstone med mig ”The sportswriter” därifrån, första delen i Richard Fords Bascombetrilogi som ju avslutades med den även i Sverige väldigt uppmärksammade ”Som landet ligger” här om året.

Johanna har skrivit en lite utförligare rapport om besöket hos Bokhora.

——

Nu ska jag gå till Apple store. Nej, inte för att handla, bara för att vara.

Jag ser att Edenborgs fik är en saga som troligen är all. Jag har inte tillhört stamgästerna, men har ändå frekventerat stället någorlunda ofta och varit där på en hel del releasekalas genom åren. Och jag har visserligen inte koll på detaljerna i ärendet, men min spontana känsla efter att ha följt händelserna en tid via Carl-Michael Edenborgs blogg är:

Det är förjävligt och väldigt sorgligt och ibland blir man bara så trött på svenska myndigheter.

De här dagarna känns det som en oförtjänt ära, men hur som helst så lyckades jag placera mig på fjärde plats i Vi Läsers författarbloggstävling. Tack för det, jag bugar och bockar av hela mitt hjärta och lovar att den här bloggen inom en inte allt för avlägsen framtid också ska framstå just som en författarblogg igen.

Men jag har lite Moskva att klara av först.

Dock borde den där topplistan i ärlighetens namn ha sett lite annorlunda ut. För även om jag tycker mycket om mig själv, så är det löjligt att påstå att min blogg är bättre än exempelvis Peter Englunds, som inte återfanns på topp fem men medfanns i nomineringslistan. Jag vill inte ta ära av någon men vi som hamnade i toppen gjorde det nog delvis för att vi aktivt uppmanade våra besökare att gå in och rösta på oss. Jag ser inget fel i det, själv smällde jag upp en fet blänkare för tävlingen i högerspalten, men det bör nog ändå tas med i ekvationen.

Jag går i funderingens tider. Jag har två större utlandsresor på gång de närmaste veckorna, först schlagerierna i Moskva i nio dagar med start på fredag, därefter några dagar hemma där en syster ska hinna giftas bort uppe i Gästrikland och sedan San Francisco i närmare två veckor. Nej, jag klagar verkligen inte på den tid som komma skall, men då jag är en person som ogärna rubbar mina cirklar för mycket blir jag ändå lite stressad av allt flängande hit och dit och tänker att det ska bli skönt med vardag igen när den återkommer runt den 6 juni, då vi är hemma i Stockholm igen.

Men hur som.

Läsningen. Jag måste ju ta med mig böcker! Inför Rysslandsbesöket har jag läst Anna Politkovskajas ”Rysk dagbok” men jag har inte hunnit färdigt och vem vet om de släpper in mig i landet med den i handbagaget, kanske är det bäst att lämna den hemma och då kommer frågan vad ska jag läsa istället? Blev väldigt sugen på Aapo Roselius ”I bödlarnas fotspår” om det finska inbördeskriget när jag läste Henrik Arnstads recension i DN i morse, för som jag skrev till iPet i en chatt så sent som i går i ett helt annat ärende – Jag vill ju kalla mig själv för Finlandsvän – och Finland är ju nästgårds till Ryssland så det är ju nästan samma sak känns det som.

Men sedan då? Jo, min det här ligger på tur för att läsas-hög är redan avskräckande hög, men strunt i det nu. Vad fasiken ska jag läsa? Aktuella tips mottages tacksamt.

Med anledning av att Boktipset slog upp sina portar i onsdags pratar vi den här veckan om bokcommunities. Vilka är de till för, vilken funktion fyller de och varför tycker vissa att det är roligt att betygsätta böcker dagarna i ända? Är de månne ett hot mot bokbloggarna? Bör kopplingen till nätbokhandeln vara svag eller stark? Frågorna är många, svaren kanske något färre. Detta – plus en stilla vädjan om att alla bör gå in och betygsätta min roman på ett ärligt (högt) sätt – bjuder vi på i avsnitt #23.

DJtv #23 – Daniel & Johanna pratar litteratur from Daniel Åberg on Vimeo.

Länkar till communities vi pratar om i avsnittet:
Boktipset
Bok.nu
Librarything
Shelfari
Goodreads

DJtv finns även i podcastversion.

I går eftermiddag när jag satt på jobbet och gick igenom Svensk Bokhandels rykande färska topplistor för maj månad upptäckte jag en pikant detalj. Den första listan titulerades Skönlitteratur och den andra bar namnet Facklitteratur. Men den tredje kallades Barn- och ungdomsböcker.

Som den petimeter samt journalist jag är – vi granskar ju makten och försvarar demokratin dagarna i ända – gav jag mig in i SvB:s listarkiv, och se på fasiken, det visade sig finnas ett scoop där! Den svenska bokhandelns branschorgan vacklar nämligen betänkligt i förhållandet till de yngstas läsning.

Ett år tillbaka, i maj 2008, heter listan barn- och ungdomslitteratur. I juni, juli och augusti är ordet böcker tillbaka – för att i september plötsligt bli litteratur igen. Barn och ungdomar tillåts därefter läsa litteratur hela hösten, för att lagom till julen i december bli hänvisade till att förkovra sig i böcker. I februari 2009 finner de åter ett litterärt andningshål, men redan månaden därpå är de tillbaka i bokträsket och förblir sedan där.

Värt att notera är att det enbart är barn- och ungdomslistorna som har namnfluktuation. Facklitteratur kallas exempelvis aldrig Fackböcker, trots att ordet fackbok ofta används om litteraturen i fråga.

Svensk Bokhandel – hur förklarar ni detta?

Klargörande fotnot: Inom vissa kretsar anses det ligga en rejäl värdeskillnad mellan dessa två ord. En riktig författare skriver litteratur, men nästan vem som helst kan i dag ge ut böcker.

Trenden att göra enklare former av tv-klipp sprider sig som en löpeld inom kulturvärlden. Först ut var så klart DJtv – 22 veckoavsnitt inspelade hittills, det vill säga lika med en normal amerikansk tv-säsong – därefter kom SvD med sin kulturvlogg (som dock verkar ha stannat av sedan påsk), och nu hoppar bokförlaget Atlas på! Första inslaget är en intervju med deras författare Andreas Malm, fyra minuter lång och inspelad på Söderbokhandeln i Stockholm. Skoj säger jag, för rörlig bild är roligt.

Och nej, precis som jag sagt tidigare, så hade ingen gjort kulturwebb-tv innan vi började.