Kategori: Låtkalendern

Soundtrack of my novel #3: Dom vet ingenting om oss

Tredje person ut i låtkalendern är skribenten Jessica Johansson, som driver bokbloggen Ord och inga visor och även finns på Twitter under samma namn. Låten som hon valt är ”Dom vet ingenting om oss” av Moneybrother. Eller egentligen är det väl Pengabrorsan som har gjort den, det var ju så han kallade sig när han gav ut sitt svenskspråkiga album, den gode Anders Wendin.

Jessicas motivering:

Precis som ”Vi har redan sagt hej då”, så känns ”Dom vet ingenting om oss” väldigt nutida. Jag vet egentligen inte varför låten känns så, vilket förstås inte låter särskilt bra i en sådan här motivering men jag råder alla till att lyssna på den och se om ni känner samma sak.

Jag tycker också att låten reflekterar kring samma ämnen som romanen. Sångaren och den han sjunger om befinner sig i en bubbla och struntar i vad alla andra tycker. Det är fint, precis som att ”Vi har aldrig sagt hej då” är en fin roman. Svårare än så behöver det
nog inte vara.

Bonuslåt: Tom Waits – ”Long way home” (en låt om att vara ensam, och om att inte vara ensam. Den passar också fint till romanens tema).

Och just det ja – Jessica låter hälsa att hon söker nya skribentjobb efter årsskiftet. Så se det här inte bara som ett inlägg i låtkalendern, utan också som en jobbannons!

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)
”Energy” av Keri Hilson (Gustav Almestad, Nerd Life Deluxe)

Soundtrack of my novel #2: Energy

Det andra bidraget till Soundtrack of my novel-serien kommer från Gustav Almestad, bibliotekarie till yrket som även finns på Twitter under namnet @grovtinitiativ samt driver bloggarna Nerd Life Deluxe samt Pillow Talk hos Nyheter 24. Tidigare drev han även Läsbloggen hos Popmani, där sista inlägget kom att bli en recension av min roman.

Gustavs bidrag är ”Energy” av Keri Hilson, och i motiveringen bjuder han på en tolkning av varför Iris agerar som hon gör i romanen som jag tycker är väldigt intressant.

Gustavs motivering:

Keri Hilson sjunger om en slitning som säkert har pågått en evighet, svår att egentligen jämföra med de få veckor som Iris hoppas att Filip ska ta sig i kragen. På papperet åtminstone, men Iris är så snabb. Hon går så fort fram att hon börjar med misstro, med sorg, befinner sig mentalt i punkten av åratals slit från start. Hon har redan kommit fram till att hon inte orkar. Hennes raka besked i romanens början är inte så mycket öppenhet som ett sista ultimatum för att slippa mer. Hon har säkert använt liknande metoder förr, men kan aldrig avfärda direkt som hon vill ens när svaret dröjer. Egentligen är hon lika rädd som Filip, de har bara motsatta strategier för att hantera samma rädsla. Man vill att det ska vara motsatser som tar ut varandra och gör det rimligt, men de envisas med att slippa orka.

Jag hör dem upprepa det som ett mantra: orkar inte bli sårad, orkar inte vänta, orkar inte, det tar för mycket energi. Men det kostar lika mycket energi att stöta ifrån sig som det gör att kämpa, och så känner man tillsammans med dem hur energin dräneras ändå.

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)

Soundtrack of my novel #1: Hello

Först ut i min låtkalender är Therese Dahl, som driver bokbloggen Pocketlover och twittrar som @Pocketlover_se. Låten hon valt ut är Lionel Richies ”Hello”. Anledningen till att jag låter henne börja är inte för att jag tror att ”Hello” är särskilt typisk för den lista som ska komma, utan för att

1) Det är trevligt att börja med att säga Hej! och

2) Det är även så ”Vi har redan sagt hej då” inleds – med att Filip och Iris möts och där den första frasen visserligen inte bokstavligen är Hej utan Där är du ju, precis där du sade att du skulle vara, men andemeningen ändå är klar:

Hej, är det mig du letar efter?

Thereses motivering:

Så fort jag fick erbjudandet om att bidra till ”Vi har redan sagt hej då”-listan visste jag vilken låt jag skulle välja. Det kom till mig direkt. Det är ingen låt som jag vanligtvis lyssnar på. Den tillhör inte heller den typ av musik som jag egentligen gillar. Men det är nåt med känslan i låten, tongångarna, texten. Låten jag pratar om är Lionel Richies ”Hello”. Jag har nog fått en något sorglig vibb av boken, speciellt så här i efterhand och det är antagligen därför jag kom att tänka på ”Hello”. En något dyster text som jag tycker passar in på boken. Jag upplever huvudpersonen som något vilsen, letande efter den rätta. Efter kärlek och värme. Någon att älska och som älskar honom.