Borat och jag (3)

I går kväll skulle jag ha tv-maraton och se ikapp en massa grejer jag missat på sistone. Men så damp det ner en kommentar i ett inlägg jag gjorde för drygt två veckor sedan, och jag insåg att det var tråkigt att man som besökare inte kan se när sånt har skett. Så istället satt jag i två och en halv timme och fixade en Senast kommenterat-funktion i högerspalten under mycket vånda och besvär innan den betedde sig helt som jag ville. Se så fint det till sist blev.

Nu fick ju inte riktigt funktionen den effekt jag avsett, eftersom jag tidigare i morse fick en kommentar som idiotförklarade mig för att jag inte älskade Borat mer än något annat i hela världen. Nu får ju alla se vilken jubelidiot jag är.

Dock står jag fortfarande för min Boratkritik. Visst – filmen är stundtals hysteriskt rolig (vilket jag också skriver) – men nej, det blir … äh, läs det gamla inlägget om ni vill istället (och uppföljningen).

Fast å andra sidan, det är väl något officiellt gravt humorfel på mig – jag har ju aldrig kunnat skratta åt Ricky Gervais heller. För numera antar jag att de som påstår sig förstå det här med humor ser Gervais bara som världens officiellt näst roligaste människa, efter Sacha Baron Cohen. Jag har med andra ord inte ett enda rätt.

Nej, dags att promenera till jobbet. Resten av mediebranschen må sova denna dag före tidningsfri-dag, men TT vilar aldrig.