Stressig morgon. Och nu ska jag visst rusa iväg och se ”Beowulf” med två minuters varsel. Jag har inte så höga förväntningar.
——
Alltså seriöst, vad i helvete?! Här kommer jag ut ur biosalongen, övertygad om att jag sett ett pekoral av sällan skådat slag (eller ja, okej, en tvåa) och så surfar man in på Wikipedia och kollar runt lite, inser att de kunskapar jag skaffade mig om den riktiga ”Beowulf” när jag läste litteraturvetenskap är någorlunda intakta och att jag därmed kan skriva med gott mod att storyn som berättas i filmatiseringen är totalt snömos, men så scrollar jag längre ner och ser att recensenterna på Time, Rolling Stone, Empire och till och med Roger Ebert har strösslat superlativ över filmen.
Puh, det blev en lång mening, men återigen – vad i helvete?!