Åh vad jag gillar

Några grejer kring Augustpriset:

Sigrid Combüchen alltså. Ja, ur siarsynpunkt känns det så klart skönt att mitt blogginlägg från den 30 augusti, där jag fastslog att Combüchen utifrån tonen i förstadagsrecensionerna nog skulle bli årets Augustmottagare, blev verklighet. Att jag sedan personligen gärna sett Sara Stridsberg som vinnare är en annan historia. Men jag är övertygad om att det blir tredje gången gillt för henne – hon nominerades ju även för ”Drömfakulteten” år 2006.

Ja, visst var det roligt att det blev kvinnlig storslam, som Svenska Dagbladet skriver i sin rubrik. Men kritiken mot könsfördelningen i Augustrullorna kvarstår ändå, eftersom det alltjämt är så att fler män nomineras, och vinner, överlag.

Själv såg jag Jenny Jägerfelds vinst i barn- och ungdomsklassen som den roligaste. Natur och Kultur som gav ut hennes debutroman ”Hål i huvudet” trodde nämligen inte på hennes andra bok ”Här ligger jag och blöder”, utan refuserade den. Det nystartade förlaget Gilla Böcker hade dock en annan uppfattning, de gillade den (sorry, kunde inte låta bli) och gav ut och resten är numera Augustvinnarhistoria. Ja, självklart är det så att det sitter oerhört mycket kompetens på de svenska förlagen och det här är inte menat som kritik mot NoK som jag tycker är ett väldigt sympatiskt förlag, men sedan jag för snart ett år sedan presenterade mitt eget utgivningsprojekt har förståsigpåarnas förnumstiga mantran om förlagens och förläggarnas och redaktörernas förträfflighet och hur det i princip är omöjligt att göra något bra utan deras medverkan – och även det nu faktiskt skulle gå så bör man kanske ändå av princip ignoreras för att ordningen ska upprätthållas – varit så ofta förekommande att det står mig ända upp i svalget, så alla exempel på att det kanske finns andra sätt att göra saker på och ändå lyckas gör mig väldigt glad.