Alltså jag förstår inte riktigt.
I en personlig notis i dagens DN – ja ni vet de där som trycks i fet stil i botten på Idé & kritik-uppslaget där man får uttrycka personliga åsikter och inte behöver vara journalistiskt torr – skriver Bo Madestrand under rubriken Frihet som i en liten Facebook (ej på nätet) att det är konstigt att tydligen vem som helst får annonsera på hans personliga hemsida. Att besökare som går in på hans Facebooksida kan få för sig att han sponsras av Skandia och Yves Rocher.
Och jag förstår som sagt inte riktigt. Facebook är knappast någons personliga hemsida. Det är ett kommersiellt drivet nätverk vars grundläggande syfte torde vara att inbringa pengar till sina ägare, pengar som rimligen måste komma in genom reklam eftersom Bo Madestrand samt över fyrtio miljoner andra människor (däribland jag) valt att sajna upp sig på deras sajt utan kostnad, dessutom genom att acceptera en massa terms and conditions där det noga står vad Facebook får och inte får göra med den enskilde användarens uppgifter.
På en fråga om hur man tar bort reklamen svarar Facebooks support att det alternativet inte erbjuds. Vad säger det om friheten på nätet? undrar skribenten, som vore det en nyhet att gratistjänster på internet måste betalas genom reklam. Men måste nättjänsterna vara gratis då? Tja, över ett decenniums massanvändande av internet har väl rätt tydligt visat att nästan ingen vill betala för dess tjänster. Ja, förutom möjligen för porr då.