Satt i går i skymningen och försökte skriva med någon annans ord. Jag skulle skriva ett mejl, eller kanske snarare omformulera ett redan skrivet mejl, och få det att inte likna mina egna ord eftersom orden skulle vara just inte mina egna.
Och det var fasiken vad svårt det är. Att tvinga sig själv att skriva något som inte låter som att det är jag själv som står för dem. Att undvika de vanliga ordvändningarna, mitt sätt att använda kommatecken, tankstreck – ja allt blev som en orgie i disciplin där jag samtidigt försökte att inte hänfalla allt för mycket åt det språk jag använder när jag skriver journalistiskt heller, det här skulle ju ha en personlig avsändare, även om hon är fiktiv. Jag blev svettig, kände mig nödgad att ta till flaskan, drack whisky framför datorn och lyssnade på El Perro Del Mar och tanken vandrade iväg och började fundera över slipsval istället för stilval. Eller ja, slipsval är ju också ett stilval men inte av den art som romandokumentet krävde.
Jag vet inte om jag lyckades. Något blev det i alla fall, trist nog ett tråkigare språk än det jag vanligen använder, ja åtminstone enligt mitt eget huvud. Fast i och för sig hade det väl varit värre om jag tyckt att det som kom ut när jag förställde mig var bättre än det vanliga.
Och slipsen då? Jo, den blev svart till en röd skjorta, vilket ju redan visats dessutom.