Post Format

Recensionsgenomgång #4

En till tidningsrecension har trillat in. Jag kategoriserar som tidigare nämnt med omdömena Fantastisk, Jättebra, Bra, Sådär, Dålig. Det är alltså recensentens omdöme jag försöker mejsla ner till ett enda ord, inget annat.

Bra. När Johanna ringde mig förra onsdagen för att berätta att jag var recenserad i den dagens Expressen lät hon bekymrad på rösten. Vadå, är det en sågning? frågade jag. Hon slirade på svaret – njaae, men … tja, alltså och sedan hade jag hittat den själv på nätet, ögnade snabbt igenom och men vadå, det här är ju bra! och Johanna tycker du? med förvånad röst. Och ja, det tycker jag. Nina Lekanders recension är rätt likartad den hon gav mig för “Dannyboy & kärleken” för knappt fem år sedan, hon verkar tycka ungefär samma saker om de två romanerna, bara det att den här recensionen är ungefär dubbelt så lång och känns mer på riktigt. Faktum är att det här är den längsta recension jag någonsin fått i en rikstidning. Visst, det är en dubbelrecension tillsammans med Pernilla Glasers “40 minus“, men av de totalt 3200 tecknen handlar 2200 om min roman, och Lekander har – även om hon verkligen inte faller helt pladask för den – tagit den på allvar, vilket gör mig genuint glad. Allra mest gläder det mig att hon skriver att det hon främst uppskattar är de fördomsfria kvinnoskildringarna. Hon är visserligen inte först med att skriva att hon gillar kvinnorna i boken – många har skrivit att de tycker särskilt mycket om Iris – men just det där med att hon betonar det fördomsfria gillar jag. Tack för det.

2 kommentarer

  1. Du räknar tecken. Det gillas. Hehe

    Jag tyckte också väldigt mycket om Iris förutom i slutet då ville jag nästan stoppa en surströmming i hennes röda kappa…

    Reply
  2. Pingback: Daniel Åberg » Recensionsgenomgång FTW

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.