Spenderade förmiddagen med att skriva text plus kommentarer inför torsdagens andra semifinal i schlagern, vi ligger ju lite före tidsmässigt här i Ryssland. Ska under eftermiddagen hinna med att göra en intervju med Arash och därefter förhoppningsvis hinna trycka in ett besök på Röda torget före en träff med norske Alexander Rybak. Sedan är det äntligen dags för dagens egentliga begivenhet – middagen – innan semifinalen drar igång vid elvasnåret rysk tid.
Jag och DN-Mattias språkades över frukostyoughurten om vårt lugn. I Melodifestivalen känner jag ofta en pirrande nervositet på tävlingsdagarna, adrenalinkicken som väntar på att få rusa genom kroppen, direktsändningsknarkandet, känslan av att något händer precis NU och det måste ut fort fort fort men i dag känner vi inget av det. Vi känner oss lugna. Inte avtrubbade. Mer … ospända.
Kanske är det precis så som Mattias skriver i sin blogg: Skillnaden mot de tre tidigare år jag varit på ESC är enorm: då har varenda svensk journalist, inklusive jag själv, intalat sig att Carola, The Ark och Charlotte P varit det bästa som hänt festivalen sedan rostat bröd. Nu inser vi att allt kan vara slut någon gång efter midnatt ikväll. Det gör mig förvånansvärt lugn.
Men det är klart att vi ska till final. Vi är ju SVERIGE för bövelen.
Nu ska jag försöka klämma in en halvtimmes kreativt och privat skrivande på ett fik kombinerat med lunch före Arash. Det här är ju en författarblogg för bövelen.