Krångel och jävelskap

Nej, jag har inte skrivit särskilt mycket. Men jag har ändå skrivit, två morgnar i rad. Och när jag läser det som tidigare kommit ur mina fingrar så känns det bra.

Vissa saker oroar mig. Den övervägande frågan är som alltid om det här är intressant för någon mer än mig själv. Varför skulle någon bry sig, finna något intresse i mina hjärnspöken? Men så tänker jag att vadå, vi har alla hjärnspöken och att få känna att man inte är ensam är väl bra?

Jag hoppas det.

Sedan är jag rädd att det är för krångligt. Att myllret av personer av samma kön med visserligen väldigt olika namn men ändå samma mål ska förvirra och skapa ointresse. Eller så är det inte alls så, kanske är det hur bra som helst.

Jag vet inte. Och det stör mig.

Det och mobiltelefonen.