Om jag inte visste det tidigare så vet jag nu vad jag ska spendera varje ledig stund med fram till fredag eftermiddag: Fick just veta att 600 sidor ”Chockdoktrinen” bör plöjas igenom så att jag inte behöver skämmas när jag ska intervjua Naomi Klein på fredag eftermiddag. Hua.
Vilket innebär att det där med att skriva skönlitterärt varje kväll efter jobbet nog lär få stryka på foten. Igen. Bad Daniel.
Omg, jag håller också på med den boken men kommer däremot INTE kunna avsluta med att interjuva författaren. Är grön av avundsjuka, grön!
Önskar att jag vore mer intresserad av samhällsböcker. Kanske är jag alldeles för insnöad på skönlitterärt och romaner, men jag har lyckats läsa Carolina Salzingers bok i alla fall, och den var inte någon besvikelse, så kanske skulle man ge sig på denna.
Chockdoktrinen, är den till belåtelse?
Jag har tyvärr inte alls hunnit så långt som jag borde ännu, men än så länge är den väldigt bra tycker jag. Klein skriver dessutom en ypperligt lättläst och medryckande fackprosa om ett rätt tungt ämne, vilket jag tycker är ett stort plus i sammanhanget.