Min undersåte Carl vågade sig just fram till mitt skrivbord, bugade lätt, sa goa herr chef, får man bjuda på en kopp? och ställde en rykande färsk caféinköpt kaffe med skummad mjölk framför mig. Ser man på, ser man på svarade jag och schasade därefter iväg honom, han hade ju notiser att skriva och jag dricker helst i ensamhet.
5 reaktioner till “Herrar och tjänstefolk”
Kommentarer är stängda.
Aha! Men tag dig i akt, ty pessimum genus inimicorum laudantes, som det heter. Bortsett från det verkar det inte så illa.
Eftersom mina kunskaper i latin är … ja låt oss säga rätt obefintliga, så säger jag: Whatever.
Men eftersom mina kunskaper i det härninga internet är rätt ordentliga, så tipsar jag om http://www.yuni.com/library/latin.html. Jag gillar särskilt möjligheten att kunna råna någon genom att säga ”jag har en katapult, ge mig alla dina pengar annars kastar jag en jättestor sten mot ditt huvud”. Inte för att jag är någon rånare, men bara den teoretiska möjligheten är obehagligt lockande. Om inte annat kan man ju förgylla/förpesta/[sätt in valfritt verb här] sina vänners bloggar med tunga citat på latin.
Pessimum genus inimicorum laudantes: ”smickrare är den värsta sortens fiender”, allt enligt samma sida.
Hörru Undersåten, har du en egen undersåte nu?
/Bossen
Nej nej, jag bara sjukvikarierade. Oroa dig inte.