Författarskapets baksida

Jag träffade en kompis jag inte sett på länge. Jag jobbar med en som är med i din roman sa hon och jag svarade öh, jaha, jaså och frågade vem det kunde tänkas vara. Min kompis sa namnet. Öhm, sa jag, men vadå, nä, det stämmer inte. Hon tittade frågande på mig. Men vadå, känner du inte X? och jo, jag känner X, men X är inte med i “Dannyboy”. Min kompis kliade sig i huvudet och förklarade var i romanen X sagt sig dyka upp. Är inte det X? Jag skakade på huvudet. Det är visserligen baserat på en verklig person, men det är någon helt annan. Min kompis svalde, var tyst ett tag. Kanske bäst att inte säga något till X och jag svarade nä okej, mig gör det inget. Hon tittade på mig. Nu kommer jag aldrig att kunna tänka på något annat när jag träffar X.

Förlåt, sa jag.

2 reaktioner till “Författarskapets baksida”

  1. Hahaha jag har hört så många författare berätta vagt olika variationer på just det här temat.

    Säger du samma sak om det (uppenbart eller inte) faktiskt ÄR baserat på personen i fråga? Bara för att förvirra? Det skulle ju jag göra.

  2. Nja, jag är nog rätt ärlig. Och jag tror att nästan alla personer som har verkliga förlagor i min roman vet om det, jag har helt enkelt talat om det för dem. Några småroller är väl dock mera luddiga antar jag. Som den här då. Även om jag inte trodde den kunde vara det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *