Men känns det inte jobbigt att du måste skriva boken de där månaderna när du är ledig? Som en press liksom?
Nej, svarade jag min kollega, det känns bara skönt. Jag har ju skrivit så himla lite de senaste månaderna, främst för att jag bara gått och väntat på att jag ska bli ledig tror jag.
Okej, ja det var ju bra, sa hon.
Men bara för det så kan jag nu inte tänka på något annat än att det troligen kommer att gå helt åt helvete och när slutet av oktober kommer sitter jag där med ännu ett oavslutat manus till den där satans bok nummer två. Argh.
det kommer ju gå skitbra, såklaaart. tydligen krävs det lite disciplin. typ gå upp på morgonen, sitta i några timmar och tvinga ur sig minst några sidor, hur fint vädret än är och hur många trevliga samtal om promenader man än får.
så nu får du se till att få klart boken så jag kan läsa den. har du kollat upp studien om otrohet? är otrohet fortfarande relevant i bok nr 2?
Har tyvärr inte hunnit det än, men jag ska, för jo – ämnet är fortfarande i högsta grad relevant!