Årets sista dag. Saker ska summeras, säckar ska knytas ihop. Om vi börjar med det första så har jag i år snott en idé av Fredrik och gjort en bildkavalkad presenterat som ett videoklipp över mitt år – jag har till och med anammat hans låtval, för jag kan inte erinra mig en låt som ens tillnärmelsevis sammanfattar 2008 så väl som The Killers ”Human”. Enjoy.
Säckknytandet så. Det var ju det här med att sätta punkt för romanen innan året rings ut. Det är faktiskt inte en omöjlig uppgift om jag sköter mina kort på rätt sätt under dagen. Det återstår ungefär fem romansidor text, en tidsrymd i romanen på knappt 40 minuter, ett slutkapitel som trots att de inte har särskilt mycket med varandra att göra blir en direkt spegling av inledningskapitlet i ”Dannyboy & kärleken”.
Cirklar som sluts, band som knyts, händer som möts, världar som krockar.
När klockan slår midnatt på nyårsafton 2008 avslutas handlingen i ”Vi har redan sagt hej då”. Vid samma tidpunkt publiceras dess sistamening här på bloggen. Och ja, alla föreliggande meningar kommer då att vara prydligt nedskrivna i Worddokumentet på min dator.
Det kan, ska och kommer att ske. Punkt slut.
Coolt! Väldigt fint bildspel. Hoppas du lyckas med skrivandet i dag nu, vill se den där sistameningen. Eller vill man det i förväg?!
Bra kämpat, Daniel. Det har varit roligt att följa ditt arbete.
Gott nytt år och må din nya bok få många läsare.
/Augustin
Mycket bilder på maträtter. Intressant.
Jag litar på dig. Det är bara att plita. En fråga: är sista meningen redan påhittad? Eller kan den ändra sig i ett senare skede? O, bloggen blir som ett facit!
Chefen: Jag räknade till elva bilder på mat i någon form, vilket blir ungefär tio procent. Det är ju ändå en rätt liten andel, med tanke på hur mycket i livet som kretsar kring födointaget tycker jag…
Mads: Sistameningen var bestämd sedan rätt långt i förväg, den har en … textuell funktion, eller vad man ska kalla det. Så den kommer nog att förbli som den är, även om texten i övrigt säkert kommer att redigeras om till viss del innan allt är klart.
Utan ironi: Ett rörande fint bildspel! Dessutom råkade jag kolla på det en sekund efter att jag ”julstädat” igenom min låda med gamla brev och foton. Man kan säga att jag var rätt så blödig till att börja med.
Åh tack så mycket! Fint att kunna leda i rörelse.