Jag borde tvätta, men det finns inget tvättmedel hemma. Jag borde raka skallen, men jag blir så rödflammig i uppåt ett dygn efteråt vilket rimmar illa med kvällens fest. Jag borde … ja jag borde ju …
Ja jag borde så klart mest av allt skriva.
Jag erkänner – jag har nu jobbat i tre veckor och jag har inte skrivit en skönlitterär rad. Jag har visserligen varit mer än vanligt tankeockuperad av olika saker vilket väl påverkat kvällsskrivandet negativt, men det är trots allt ett oroande tecken att jag trots så höga föresatser inte fått ur mig någonting.
Det enda jag gjort är att stryka i filmmanuset. Korta det, ta bort text. Jag går alltså bakåt i min textutveckling vilket väl knappast är meningen med livet.
Fan också.